Bristyrken är inte en naturlag

Foto: Arbetsmarknad.se

Detta är en gästkrönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte ARBETSMARKNAD.se

 

Arbetsmarknaden behöver bli mer av just en marknad, där efterfrågan och utbud speglas i avtalens innehåll och konstruktion, skriver krönikören Tomas Petti.

Vi läser dagligen om så kallade bristyrken, det vill säga yrkesområden där efterfrågan på arbetskraft är större än utbudet av arbetskraft. Det skapar stora problem i arbetsmarknaden; tillväxten riskerar att bromsas och inom många viktiga områden för samhällsservice klarar inte det offentliga samhället att leverera utlovad service.

Arbetskraftsbarometern 2017 visar en utbredd brist på arbetssökande med lärarutbildning. Även bristen på sjuksköterskor kvarstår. I år rapporterar arbetsgivarna dessutom i större utsträckning brist på nyutexaminerade med gymnasiala yrkesutbildningar jämfört med de senaste åren. Årets Arbetskraftsbarometer visar att allt fler arbetsgivare har svårt att rekrytera personal med rätt utbildning. Det råder brist på nyutexaminerade arbetssökande i 41 av de 72 utbildningsgrupper som undersöks. (SCB 2017-12-08)

”Näst intill reflexmässigt ser vi oss genast om efter vilka stöd och bidrag som kan skapas för att åtgärda problemen.”

 

Det lönar sig allt sämre att läsa vidare på högskolan. Nästan hälften av de undersökta utbildningarna är förlustaffärer för individen ur ett livslöneperspektiv. (Saco 2016-10-20, 2017-06-17)

Situationen är ingalunda ny och diskussionen om vilka åtgärder som bör vidtas för att locka fler personer att söka sig till dessa bristområden har pågått länge. Näst intill reflexmässigt ser vi oss genast om efter vilka stöd och bidrag som kan skapas för att åtgärda problemen. Kanske borde vi istället ta ett steg tillbaka och fråga oss: Hur och varför uppstår bristyrken?

En marknad bygger på efterfrågan och utbud, relationen mellan pris och prestanda samt individer/organisationer som fritt kan välja. Arbetsmarknaden är inte något undantag. Såväl individer som organisationer försöker göra rationella val. Utifrån denna logik kan vi förstå varför bristyrken uppstår. Ett bristyrke konstitueras av att inte tillräckligt många individer tycker att villkor och attraktionskraft står i rimlig proportion till dess krav. Det kan vara en lång och kostsam utbildning, dålig arbetsmiljö, stress, mycket ansvar, få befogenheter, topp- och detaljstyrning, litet utrymme för den egna yrkeskompetensen, få vägar vidare och en lön som uppfattas låg i förhållande till kraven.

Den stora mängden bristyrkesområden antyder att arbetsmarknaden till delar är dysfunktionell.

 

Vi har redan sett att när vissa områden över tiden inte har tillräcklig ekonomisk attraktionskraft, i förhållande till de krav som ställs på individen, beter sig de flesta människor rationellt och söker sig inte till dessa områden.

Bristyrken är en funktion av obalans mellan krav och villkor. Bristyrken uppstår inte över en natt, utan är oftast resultatet av en lång process där obalansen mellan krav och villkor successivt växer fram. Arbetsmarknaden har inte, utifrån individernas synvinkel, klarat av att hantera balansen mellan krav och villkor.

Den stora mängden bristyrkesområden antyder att arbetsmarknaden till delar är dysfunktionell. Det finns gamla strukturer inom arbetsmarknaden som gör att efterfrågan och utbud inte kan lösas på marknadsmässiga villkor.

En arbetsmarknad i snabb förändring kräver ny kunskap samt ett öppet sökande efter orsak och verkan, utan gamla låsningar. Kollektivavtal som på viktiga punkter inte motsvarar människors krav på villkor leder till bortval. Det är ett faktum redan idag. Stelbenta avtal och regler kommer alltid att mötas av nya och annorlunda lösningar.

Bemanningsbranschen är kanske det bästa exemplet på detta. I fria och öppna samhällen, växer nya lösningar och strukturer fram, när de befintliga inte längre tillräckligt väl svarar mot marknadens efterfrågan. Bemanningsbranschen fungerar som ett smörjmedel i en stelbent marknad som inte svarat upp mot marknadens krav. Baksidan är, inom vissa områden, en väsentligt högre kostnad, exempelvis för stafettläkare och sjuksköterskor. Det är dock inte bemanningsföretagen som ska lastas för detta, snarare visar det att de gamla strukturerna och lösningarna inte lyckats anpassa sig till de förändrade förutsättningarna.

Arbetsmarknaden behöver bli mer av just en marknad, där efterfrågan och utbud speglas i avtalens innehåll och konstruktion.

Frågan är hur vi i praktiken ökar arbetsmarknadens funktionalitet, hur får vi den att fungera mer som en ”riktig” marknad?

 

Vi behöver fundera på hur relationen mellan krav och villkor bör se ut för att tillräckligt många individer ska söka sig till alla yrkesområden där det finns behov av arbetskraft. Kan vi förbättra avtalen inom arbetsmarknaden för att dessa bättre ska spegla marknadens sätt att fungera? Behöver vi fler sifferlösa avtal? Har vi en tillräcklig utbildningspremie för yrken som kräver högskoleutbildning med flera års löneavstående och för de flesta också studieskulder? Har vi en arbetsorganisation som gör att människor får fokusera på det de är utbildade för, samt med tillräckliga resurser för att säkerställa att de hinner lösa sina uppgifter med tillräcklig kvalitet?

Frågan är hur vi i praktiken ökar arbetsmarknadens funktionalitet, hur får vi den att fungera mer som en ”riktig” marknad? Oavsett vad vi tycker om marknadens logik, är det den som styr såväl människors som organisationers faktiska handlande.

Bristyrken är som sagt inte någon naturlag.

Tomas Petti
Seniorkonsult & krönikör
@TomasPetti

Använd dig av taggarna nedan för att filtrera på liknande inlägg.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.