AF-reform kan vändas till krisande kommuners fördel

Fotograf: Carina Wallin

Allt fler kommuner går med förlust samtidigt som den statliga  arbetsmarknadspolitiken gör allt mindre för att stödja de grupper som kommunerna har att försörja. I detta läge är det inte konstigt att kommuner känner oro inför Arbetsförmedlingens allt mer omfattande kontorsnedläggningar och Januariavtalets kommande reform. Samtidigt kan det visa sig att reformen kommer att innebära ett lyft för Sveriges kommuner. Arbetsförmedlingskontoren läggs ned, men ersätts av fristående aktörer med lika stora incitament som kommunerna – fler måste i arbete.

Under 2018 redovisade 25 procent av kommunerna förlust, något som förväntas öka till 40 procent 2019. Hela 54 procent av de som mottog ekonomiskt bistånd från kommunerna hade arbetslivsrelaterade försörjningshinder som huvudorsak. Kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd uppgick 2018 till 11,2 miljarder kronor, en ökning från 9,5 miljarder kronor år 2000. I 8 av 10 kommuner har kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökat under samma period.

I vissa kommuner (Sorsele, Bengtsfors, Norberg med flera) har kostnaderna för ekonomiskt bistånd femfaldigats mellan år 2000 och 2018, medan andra kommuner (Solna, Borås, Olofström med flera) lyckats minska sina kostnader avsevärt. Lägg där till att kommunerna hade ca 5 300 anställda för att arbeta med jobbinsatser till en kostnad av ca 6 miljarder under 2018. Mot bakgrund av dessa kommunala insatser, och framförallt de ökande kostnaderna för ekonomiskt bistånd, är det svårt att se hur arbetsmarknadspolitiken verkligen kan kallas ett statligt ansvar.

Diagrammet nedan visar hur utbetalningarna för ekonomiskt bistånd, samt kostnaderna för kommunernas arbetsmarknadsåtgärder utvecklats mellan år 2000 och 2018. Klicka på kartan för att se uppgifter för en specifik kommun.

Kommunernas ökande kostnader är inget nyhet. Inte heller är de en direkt konsekvens av januariavtalets Arbetsförmedlingsreform. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd och kommunala arbetsmarknadspolitska insatser har ökat under många år. Det är dels en konsekvens av en kraftig flyktingström och dels av en statlig Arbetsförmedling som visat sig allt mindre intresserad av att arbeta med arbetssökande längst från arbetsmarknaden samtidigt som den dragit ned på sin lokala närvaro.

Redan 2015 införde regeringen ett nytt anställningsstöd – extratjänster – bland annat för att mildra kommunernas kostnader. Till skillnad från andra anställningsstöd innebär extratjänster att 100 procent av lönekostnaden betalas av staten under högst två år. Först 2018 fick Arbetsförmedlingen fart i anvisningarna till extratjänster, men de blev en både dyr och missriktad insats som inte heller hade särskilt goda resultat.

I Januariavtalet pekas en ny inriktning ut, med tydliga riktlinjer om vilka grupper som skall få ta del av extratjänster, och kraftigt begränsade volymer. Som en konsekvens av denna neddragning uttrycker en stor del av kommunerna oro för att kostnaderna för ekonomiskt bistånd kommer att öka och att etableringsprocessen för individerna kommer att stanna av.

I våras gick Arbetsförmedlingen in i en sedan tidigare planerad omorganisation, varslade 4 500 anställda och beslutade samtidigt att avveckla 130 av 242 Arbetsförmedlingskontor. I december räknar man med att Arbetsförmedlingen kommer att finnas kvar med kontor endast i ett sjuttiotal kommuner och troligen kommer kontorsnedläggningen inte stanna där. Alla dessa förändringar är i linje med Arbetsförmedlingen förnyelseresa, där allt fler arbetssökande förväntas ha kontakt med Arbetsförmedlingen via digitala kanaler.

Januariavtalet gör gällande att allt rustande och matchande av arbetssökande ska outsourcas till fristående aktörer. Den operativa hanteringen av de arbetssökande borde därmed helt och hållet skötas av fristående aktörer, vilket innebär att Arbetsförmedlingens egen personal enkom hanterar myndighetsbeslut, kontroll av arbetssökande och fristående aktörer samt de strategiska kontakterna med sina samarbetspartners.

Den Arbetsförmedling som ska implementeras 2021 bör rimligen flytta ut ansvaret för det operativa samarbetet till sina fristående aktörer. Med andra ord kan kommunerna komma att se en mycket större aktivitet än tidigare eftersom fristående aktörer, genom den kraftigt resultatinriktade ersättningsmodellen i det nya systemet, kommer att ha större incitament att skapa lösningar för att få ut personer i arbete.

Många har lyft frågan kring de så kallade ”vita fläckarna” – de geografiska områden som Arbetsförmedlingens fristående aktörer idag inte etablerat sig i. Kommer detta innebära att stora, viktiga delar av Sverige kommer att stå utan både Arbetsförmedlingens egna personalresurser och fristående aktörer 2021? Att man idag inte har etablering av fristående aktörer beror på att Arbetsförmedlingen inte anvisar särskilt många arbetssökande in i dessa tjänster. En outsourcing av det slag som Januariavtalet stipulerar omfattar upp till tio gånger så stora volymer av arbetssökande jämfört med de nuvarande tjänsterna. Att jämföra en av Arbetsförmedlingens insatser som levereras idag med en mycket större outsourcing av hela det operativa arbetet med arbetssökande och arbetsgivare låter sig helt enkelt inte göras.

Att Arbetsförmedlingskontoren läggs ned borde inte ses som ett problem. I deras ställe kommer fristående aktörers närvaro etableras med lika starka incitament som kommunerna att få fler i arbete. Internationell erfarenhet visar att fristående aktörer i starkt resultatbaserade ersättningssystem har stor vilja att samverka på lokal nivå för att skapa förutsättningar för en lyckad omställning. Kommuner som ser detta som en möjlighet bör involvera sig i utformningen av den reformerade Arbetsförmedlingen. Det är viktigt att man tar höjd för att lokala samarbeten med fristående aktörer kan utformas utefter lokala behov och vara så flexibla som möjligt. Redan nu bör Sveriges kommuner fundera på hur samverkan med fristående aktörer bör se ut 2021.

 

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.