Del 1 – Nyckelfaktor kompetens - Arbetsmarknaden är motorn i samhället

Foto: Aaron Burden

Detta är del 1 i en serie artiklar under vinjetten ”Arbetsmarknaden är motorn i samhället”. Övriga publicerade artiklar i serien hittar du här.

Det finns en stor samstämmighet avseende behovet av ett livslångt lärande och kompetensutveckling mitt i livet. Problemet är att alla pratar väl om behovet, men inte någon vill äga frågan och ta kostnaderna för den.

Bristande kompetens är ett mycket stort problem inom svensk arbetsmarknad idag. Det är den ena av huvudförklaringarna till att många arbetsgivare har svårt att få tag på personal och att många arbetslösa har svårt att få ett arbete. Den andra huvudförklaringen är oattraktiva villkor – lön, organisation, delaktighet, utbildningsmöjligheter, utbildningspremie, ansvar, befogenheter mm – sett ur arbetstagarens synvinkel. Det återkommer vi till i en kommande artikel.

Människors kompetens kan utvecklas på många olika sätt, dock är kunskap vunnen genom utbildning grunden för det mesta av den kompetensutveckling som kan ske i olika former.

De flesta människor som vuxit upp i Sverige, gör entré på arbetsmarknaden efter 19 års ålder, men före 30. Med nuvarande pensionsålder innebär det att arbetslivet varar i cirka 35 – 45 år. Med den förändringstakt vi har, och har haft de senaste 30 – 40 åren i svensk arbetsmarknad, är det uppenbart att den kompetens man har med sig in på arbetsmarknaden som ung inte är tillräcklig under hela arbetslivets gång. Innehållet i många arbeten förändras markant, många arbeten försvinner och nya kommer till.

Hur ser det ut i dag?

Vi fokuserar i denna artikel på människor mitt i livet, åldersgruppen 40 – 54 år. Många i gruppen har arbetat 20 – 35 år, samtidigt har många 10 – 25 år kvar, kanske mer, innan pensionering. Många saknar samtidigt den kompetens som dagens och morgondagens arbetsmarknad kräver. En logisk slutsats av detta är att Sverige borde ha ett system för livslångt lärande. Så är dock inte fallet. Utöver grund- och gymnasieskolan och ett högskolesystem som är anpassat för unga människor, är det förfärande tunt. Ett system var på gång år 2000 – IKS, Individuellt kompetenssparande – men av olika anledningar genomfördes inte detta.

Att alla får tillgång till återkommande kompetensutveckling under yrkeslivet bör ses som en del av välfärden. Individen får möjlighet att utvecklas och växa, vilket ger ett rikare liv. Det har också stor betydelse för tillväxt och sysselsättning. Det handlar både om att undvika brist på arbetskraft som kan medföra inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen och att förhindra att många människor ställs utanför den ordinarie arbetsmarknaden därför att de inte förmår att anpassa sig till förändringar i arbetslivets kompetenskrav. Behovet av kompetensutveckling finns i alla grupper. Såväl de med kort utbildning som de som har en lång utbildning behöver utveckla och förnya sina kunskaper. Kunskaper och färdigheter som inhämtats i tidigare utbildning blir snabbt föråldrade.

Källa: SOU 2000:119

De utbildningssystem som finns i dag fokuserar i allt väsentligt på unga människor. Höstterminen 2018 var 345 496 studenter registrerade vid universitet och högskolor. Av dessa var 167 559 studenter 24 år eller yngre, 118 184 var mellan 25 och 34 år.  59 753 var 35 år eller äldre.

32 994 av de registrerade var i åldersgruppen 40 – 54 år, 24 451 kvinnor och 8 543 män (UKÄ). De fördelar sig åldersmässigt enligt nedan.

Även de som söker sig till Yrkeshögskolan är relativt unga. År 2017 var 50 351 personer aktivt studerande inom Yrkeshögskolan. I åldersgruppen 40 – 54 år var det 9 432 personer, varav 5 994 kvinnor och 3 438 män. De fördelar sig åldersmässigt enligt nedan.

De som söker sig till Yrkeshögskolan har, med något enstaka undantag, minst treårig gymnasieutbildning i botten och 34 procent hade minst en termins eftergymnasiala studier i botten 2016 enligt Yrkeshögskolan.

Ovanstående siffror visar att de är relativt få människor i åldersspannet som rustar sin kompetens i tid. Det leder till att rörligheten på arbetsmarknaden blir begränsad. En större rörlighet, såväl intern som externt, skulle öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och i sig leda till en ökad kompetensutveckling. Nya uppgifter, nya kollegor, ny miljö leder ofta till en förnyad och utökad kompetens.

För många blir en utbildning aktuell först när man förlorat arbetet. 6 346 personer i åldersgruppen 40 – 54 år lämnade en arbetsmarknadsutbildning hos Arbetsförmedlingen 2018. De fördelar sig åldersmässigt enligt nedan.

Om vi tittar särskilt på åldersgruppen 40 – 54 år, människor som varit i arbetslivet 20 – 35 år och tittar på deras utbildningsnivå, ser det ut enligt följande enligt SCB.

Ett stort antal av dessa, 753 495 personer, saknar treårig gymnasial utbildning. Det är ett problem i dag är att alltför få människor mitt i yrkeslivet på egen hand tar initiativ till och genomför en utbildning som stärker deras attraktionskraft på arbetsmarknaden, utifrån vilken kompetens som faktiskt efterfrågas. Utbildningsstatistiken visar tydligt att det i första hand är yngre människor som studerar.

År 2016 var det endast 5 562 personer, 1 610 män respektive 3 952 kvinnor, i denna åldersgrupp som fick studielån från CSN. Studiemedelsystemet inte är designat för denna grupps behov. Det pekar på ett stort gap mellan behov av utbildning respektive deltagande i utbildning för åldersgruppen 40 – 54 år.

Under en tolvmånadersperiod mellan 2015 och 2016 deltog sex av tio sysselsatta inom åldern 25–64 år i personalutbildning. Personalutbildning var mest vanligt bland högutbildade och i yrkesgrupper som kräver högskolekompetens. I genomsnitt ägnade en anställd person 11 timmar åt kurser under 2015. I företag med låga personalkostnader och låga löner ägnade en anställd i genomsnitt 6 timmar åt kurser (SCB).

Bland vuxna i åldern 25-64 år deltog ungefär 15 procent i icke-formell utbildning på fritiden under en tolvmånadersperiod och det var en större andel kvinnor än män (SCB, Vuxnas deltagande i utbildning).

Livslångt lärande måste utgå från individen

Bärare av kompetensen är individen. Därför måste ett system för livslångt lärande och kompetensutveckling utgå från individen.

Individen måste kunna klara sin ekonomi på ett rimligt sätt under utbildningstiden. Människor mitt i livet har oftast en ekonomi med ekonomiska åtaganden som måste klaras även under en utbildning. Det måste skapas ett system som möjliggör utbildning mitt i livet på rimliga villkor för individerna. Annars kommer det inte att ske.

Stora krav kommer att ställas på att utbildningsväsendet förmår anpassa formerna för utbildningen. I dagsläget är de ofta dåligt anpassade till att kombineras med arbete, såväl avseende schemaläggning som alternativa utbildningsformer. Det offentliga utbildningsväsendet måste erbjuda flexibla studieformer med användande av ny teknik och organiserat så att människor kan förkovra sig parallellt med sitt arbete.

Många studieovana upplever svårigheter att tränga genom dagens utbildningsväsende, såväl avseende möjligheter som krav och inte minst finansieringen. Det borde skapas en sluss, en enkel väg in till de olika utbildningsmöjligheter som finns för de studieovana, så att de inte ger upp redan innan de börjat. Offentliga utbildningsanordnare kan erbjuda utbildningar kostnadsfritt för deltagarna, så själva utbildningskostnaden behöver inte vara ett hinder. Privata utbildningsanordnare måste ta ut en kurskostnad, med något undantag. I dessa fall kan själva utbildningskostnaden vara ett skäl till att individen avstår utbildning.

System för livslångt lärande

Ett system för livslångt lärande kommer att öka behovet av utbildningsplatser. Det är viktigt att så långt som möjligt möta ett ökat behov genom att använda redan befintliga resurser; lokaler, lärare, handledare och teknik.

Ett system för livslångt lärande handlar primärt om tre saker; finansiering av systemet, utbud av utbildning (anordnare) samt människors beteende. De två första punkterna går att lösa genom kollektiva beslut genom politiken och arbetsmarknadens parter. Den tredje punkten handlar om varje enskild individ. Det måste göras mycket tydligt att kompetensfrågan är en fråga med stort personligt ansvar.

Ett system för livslångt lärande måste ha en stabil finansiering. Om människor som arbetat 20 år ska kunna vara studielediga under ett års tid, med en ersättning som motsvarar ersättningen i a-kassesystemet, skulle det kosta cirka 20 000 kronor per person och månad, motsvarande 240 000 kronor på ett år. Om 10 000 personer nyttjade den möjligheten varje år, skulle kostnaden bli 2,4 miljarder per år, om 20 000 personer nyttjar möjligheten blir kostnaden cirka 4,8 miljarder. Därtill kommer kostnaden för nya utbildningsplatser.

Samhällskalkylen visar på ett stort ekonomiskt bortfall när människor inte arbetar på grund av kompetensbrist. När personen har en anställning, räknat på medianlönen 2017, 30 000 kronor i månaden enligt SCB, blir skatteintäkten för samhället 9 000 kronor i löneskatt vid en skattesats på 30 procent, samt 9 426 kronor i arbetsgivaravgifter, tillsammans 18 426 kronor i intäkt för samhället. När personen är arbetslös blir nettokostnaden för samhället 13 377 (a-kassa minus skatt) i månaden de första hundra dagarna, därefter 11 172 kronor efterföljande 200 dagar. Skillnaden mellan en intäkt på 18 426 kronor respektive en kostnad på 13 377 kronor är 31 803 kronor per månad. Det innebär att samhället förlorar cirka 350 000 kronor per år och individ som på grund av otillräcklig kompetens inte har ett arbete. Räknat på 10 000 personer innebär det en samhällsförlust på cirka 3,5 miljarder kronor.

Det är lätt att sätta in andra siffror i kalkylen. Poängen är att visa att kostnaden för att inte ha ett system för kompetensutveckling sannolikt kan vara större än kostanden för att skapa ett sådant system. Det kan missleda oss i vårt beslutsfattande.

Statens budget för arbetsmarknadspolitiken är 70 – 80 miljarder kronor per år. I stort sett alla dessa pengar ligger hos Arbetsförmedlingen. Med hänsyn tagen till att den statliga Arbetsförmedlingens synnerligen dåliga resultat, kan det inte uteslutas att åtminstone huvuddelen av ett system för livslångt lärande skulle kunna finansieras genom att omdisponera skattemedel från Arbetsförmedlingen till ett sådant system.

Det behövs också en attityd- och kulturförändring. Politiker, arbetsgivare, fack och opinionsbildare måste agera för att det ska bli självklart att utbilda sig mitt i livet. Huvudinriktningen bör vara utbildning som ligger i linje med vad arbetsgivarna efterfrågar.

Kunskap i sig har ett egenvärde. Ju mer en människa vet och kan, desto bättre förutsättningar för att lära ännu mer och att kunna förhålla sig till en ständigt föränderlig arbetsmarknad. Yrkeskunskap, men också kunskap och bildning generellt är en nödvändighet för att kunna navigera i dagens svenska samhälle, i en alltmer globaliserad värld.

Det borde var en av de första uppgifterna för en ny regering, hur den än ser ut, att omgående skapa ett system för det livslånga lärandet. Avsaknaden av systemet har alltför länge redan kostat såväl individer, företag som samhälle stora belopp. Arbetsmarknaden är motorn i samhället och kompetensutveckling är av avgörande betydelse för en väl fungerande arbetsmarknad.

Arbetsmarknad.se respektive Elmsquared AB har mer detaljerad information avseende kompetensbehov och lösningar för den som är intresserad.

 

Använd dig av taggarna nedan för att filtrera på liknande inlägg.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.