Del 2 – Nyckelfaktor villkor - Arbetsmarknaden är motorn i samhället

Saltsjöbadsavtalet undertecknas 1938 (Foto: Meyerhöffer)

Detta är del 2 i en serie artiklar under vinjetten ”Arbetsmarknaden är motorn i samhället”. Övriga publicerade artiklar i serien hittar du här.

Dagens sammanpressade villkorsstruktur, med ett högt golv samt med svaga incitament för människor för att ytterligare utveckla sin kunskap, begränsar arbetsmarknadens funktionalitet från två håll. Höga ingångslöner/lägstalöner leder till att så kallade enkla jobb inte skapas. Krasst uttryck är värdet som skapas lägre än kostnaden för detta. Otillräckliga villkor, till exempel lön – utifrån den anställdas synvinkel – för arbeten som kräver särskild kompetens, leder till att individerna avstår önskvärd kompetensutveckling. Alla avvikelser längs det linjära sambandet, det vill säga där krav och villkor inte står i rimlig relation till varandra, försämrar funktionaliteten inom svensk arbetsmarknad.

Arbetsmarknaden är beroende av relationen mellan pris och prestanda. Uttryckt på ett annat sätt: relationen mellan de krav som ställs respektive de villkor som erbjuds måste harmoniera.

Arbetsmarknaden är inte en fri marknad i klassisk betydelse. Relationen mellan säljarna (arbetstagarna) och köparna (arbetsgivarna) regleras till stora delar av ställföreträdare i form av fackliga- respektive arbetsgivarorganisationer som tecknar avtal på övergripande nivå i form av kollektivavtal. Inom ramen för dessa sluts avtal mellan en enskild arbetsgivare och en arbetstagare. Inom vissa branscher är kollektivavtal inte lika vanligt förekommande, men även inom dessa branscher finns en form av ”branschnivå”. Det offentliga samhället påverkar ramarna för villkoren genom bland annat skatter och avgifter avseende löner och arbetsgivarkostnader.

Sättet att organisera svensk arbetsmarknad har sina rötter i Saltsjöbadsavtalet från 1938 mellan SAF och LO. Huvudprincipen var att arbetsmarknadens parter skulle sköta villkorsbildningen utan inblandning av staten. Under resan gång har stora förändringar skett, inte minst den omfattande arbetsrättslagstiftning som skedde på 1970-talet. Också den omfattande utbyggnaden av den offentliga verksamheten har påverkat avtalets roll.

Industriavtalet 1997 återförde ledningen för löne- och villkorssättning till industrin och den konkurrensutsatta sektorn, i praktiken de parter som tecknade det ursprungliga Saltsjöbadsavtalet.

En sammanpressad villkorsbild

En förekommande kritik mot kollektivavtalen är att dessa pressar samman villkorsstrukturen inom respektive område. Avtal utan centralt angivet löneutrymme, så kallade sifferlösa avtal, förväntas bättre kunna fånga upp individuella insatser och verksamhetens förutsättningar. 2015 omfattades 67 procent av Sacoförbundens medlemmar och 38 procent av TCO-förbundens medlemmar av sifferlösa avtal. Inga av LO-förbundens medlemmar hade sådana avtal, enligt Medlingsinstitutet. Ju mer kompetens en individ har, desto viktigare att villkorsmässigt kunna premiera detta. Omvänt gäller också, ju bättre kompetens belönas, desto större sannolikhet att fler vill försöka utveckla kompetensen inom sitt område.

Det offentliga samhället påverkar också villkorsbildningen. Höga marginalskatter motverkar drivkraften för individen att utveckla sig ytterligare, vilket ofta kostar både energi och pengar. Om återbetalningen på denna extra ansträngning ger en låg nettoeffekt ekonomiskt skapar det ett svagt incitament för individen att göra denna satsning. SACO har visat att nettoeffekten till och med kan bli negativ. Nästan hälften av de undersökta utbildningarna är förlustaffärer för individen ur ett livslöneperspektiv.

Det offentliga samhället har också fattat beslut som blir en form intervention i villkorsbildningen som arbetsmarknadens parter svarar för. Lärarlönelyftet är ett exempel på detta. Skriande behov gör att staten skjuter till extra ekonomiska medel vid sidan av den vanliga lönebildningsprocessen. Det behöver inte vara fel, men det är en avvikelse mot hur villkorsbildningen generellt går till inom svensk arbetsmarknad.

Villkor för att utveckla kompetens

Det är inte bara spetskompetens som många arbetsgivare har svårt att få tag på. Arbetskraftsbarometern visar att allt fler arbetsgivare har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Det råder brist på nyutexaminerade arbetssökande i 40 av de 72 utbildningsgrupper som undersöks.

Arbetsmarknaden är en marknad där efterfrågan ska mötas av ett utbud. När efterfrågan är mycket större än utbudet inom en rad olika yrkesområden indikerar det att systemet för villkorsbildning – tillsammans med brister i utbildningssystemet – inte är tillräckligt funktionellt. Villkoren för många yrken med stor efterfrågan på arbetskraft är helt enkelt inte bra nog i förhållande till kraven för att locka personer till dessa yrken.

Det är många faktorer som påverkar ett yrkes attraktionskraft; till exempel lön, trygghetssystem, pensionsavsättningar, ansvar, befogenheter, arbetsbelastning, arbetsmiljö, organisation, styrning, delaktighet, utbildningskrav, utvecklingsmöjligheter, utbildningspremie och framtidsutsikter. Olika faktorer väger olika tungt för olika människor. Ofta är det inte bara en enskild faktor som avgör, utan summan av de olika faktorerna tillsammans.

Möjligheten att välja skiljer sig också åt mellan olika människor. Ju svagare ställning inom arbetsmarknaden, desto mindre frihetsgrad i val av arbete. Det finns också skillnader i preferenser mellan de som ska göra entré på arbetsmarknaden jämfört med de som redan är etablerade på arbetsmarknaden.

Academic Work gör tillsammans med Kantar/SIFO en stor undersökning bland ungdomar om vad som är viktigt för dem när de ska välja yrke eller arbetsgivare. Resultatet ser ut som nedan.

En undersökning från Harvard Business Review, frågar anställda vad de värderar högst.

Tre viktiga faktorer – karriär, gemenskap och syfte – tycks vara relativt lika oberoende av ålder, yrke och var arbetet är beläget. De utgör ett psykologiskt kontrakt, de oskrivna rättigheterna och skyldigheterna mellan anställda och arbetsgivare. När båda parter lyckas uppfylla kontraktet ökar prestationen och nöjdheten. När kontraktet är i obalans, eller bryts, blir människor mindre nöjda och presterar sämre.

Det är svårt att hitta entydiga svar i forskningen avseende vilka faktorer som är viktigast för att skapa attraktionskraft hos ett yrke eller hos en arbetsgivare. Bilden är mångfacetterad. Ett problem i debatten om arbetsmarknadens funktionalitet är den sammanblandning som förekommer beträffande vad som är orsak och verkan respektive vad som anses som rättvist.

Människor försöker göra rationella val. Bristen på utbud av arbetskraft inom vissa områden är en följd av att många personer bedömer villkoren totalt sett som mindre attraktiva och de väljer därför bort dessa yrken.

Efter industriavtalets införande 1997 har i princip alla grupper på arbetsmarknaden fått en bättre reallöneutveckling, samtidigt som skillnaden mellan olika grupper vuxit. Högutbildade i privat sektor tillhör vinnarna, lågutbildade inom LO-förbunden, inom servicenäringar, såväl privata som offentliga, har glidit efter. De som stått utanför arbetsmarknaden har varit de stora förlorarna. En större spännvidd inom avtalen är nödvändig för att bättre kunna möta efterfrågan och utbud inom arbetsmarknaden, i praktiken att kunna premiera personer som har eller skaffar sig bättre kompetens.

Industriavtalets nivåer har varit normerande – det så kallade märket – för alla kollektivavtal inom arbetsmarknaden. Det har sannolikt varit en av de viktigaste orsakerna till att svenska företags konkurrenskraft utvecklats relativt bra, löntagarna haft en starkt positivt utveckling av reallönerna samtidigt som inflationen i samhället hållits under kontroll.

En svårighet som visat sig inom ramen för ”märket” är förmågan att fånga förändringar av efterfrågan inom hela arbetsmarknaden. Behovet av arbetskraft, inte minst inom stora delar av den offentliga sektorn som skola, vård, omsorg och rättsväsende för att nämna några områden, har ökat kraftigt. Utifrån vad som faktiskt skett, kan vi se att vi inte tillräckligt väl har lyckats möta denna ökade efterfrågan med tillräckligt attraktiva villkor, vilket lett till ett underskott av arbetskraft inom dessa områden. Det har bidragit till att skapa ett antal bristyrkesområden. Här behöver arbetsmarknadens parter hitta former för att öka följsamheten mot arbetsmarknaden och dess efterfrågan, utan att konkurrenskraften försämras. Annars riskerar bristyrkena att permanentas.

Det offentliga samhället måste också bättre förstå marknadens logik. Progressiviteten och marginalskatterna får inte utformas så att utbildningspremien – nettoeffekten ekonomiskt av mer utbildning – blir för låg för individen, vilket den är inom många utbildningsområden i dag. Den ideologiska kamp som förs från många håll i dag för att personer med högre inkomster än genomsnittet ska beskattas hårdare av ”rättviseskäl” leder fel. Rättvisefrågor måste lösas på andra sätt än genom att sätta arbetsmarknaden ur spel. Det avgörande sambandet för en funktionell arbetsmarknad är en rimlig relation mellan krav och villkor. Det är personerna som bär kompetensen som avgör om relationen är tillfyllest. Priset blir högt för alla i samhället om viktiga yrken inte kan besättas.

Det är viktigt att göra en distinktion mellan brist på kompetent personal och arbetsgivares problem med att anställa kompetent personal. Ett tydligt exempel på detta är att landstingen under åren 2011 – 2017 hyrt in personal från bemanningsföretag för 25 miljarder kronor. Dessa inhyrda är kompetenta, men anser inte att villkoren landstingen erbjuder (lön, arbetsmiljö, inflytande, utvecklingsmöjligheter, ansvar, schemaläggning mm) är tillräckligt attraktiva. Bemanningsföretagen har erbjudit villkor för vårdpersonal, som bättre motsvarar kraven. Bemanningsföretagen inom vårdsektorn har blivit en säkerhetsventil resursmässigt för vården. Utan dem skulle personalbristen inom vården sannolikt vara ännu mer besvärande än vad den är i dag.

Samtidigt skapar dessa lösningar problem med kontinuitet och systematiserad erfarenhet hos vårdgivarna, samt ett problem med förhöjda kostnader. Om landstingen varit mer lyhörda för vårdpersonalens krav avseende arbetsbelastning, schemaläggning, stress, toppstyrning, utbildningsmöjligheter och lön skulle sannolikt fler av befintlig personal stannat inom landstingen, fler satsat på att utbilda sig för dessa yrken, kontinuiteten inom vården förbättrats och kostnadsökningarna blivit mindre än i nuvarande situation. Det gäller också för fler andra yrken inom den offentliga sektorn.

Villkorsbildning för ”enkla jobb”

En annan sida av problematiken är ingångslöner och lägstalöner. Det förs en märklig debatt, där många debattörer väljer att låtsas som att priset för ingångslöner och lägstalöner inte spelar någon roll. Kanske räcker lite sunt förnuft och att betrakta det egna konsumtionsmönstret för att bättre förstå. Hur många av dem som hävdar att priset – lönen – inte spelar någon roll, kan med handen på hjärtat säga att priset inte spelar någon roll i deras egen konsumtion?

Det finns ytterst få fria marknader som inte är priskänsliga. Arbetsmarknaden är inte en av dem. Effekten blir ett bortfall av möjliga arbetstillfällen. Problemet är att många kollektivavtal har så höga lägstalöner, där enkla arbeten är så högt prissatta, att det inte uppstår någon efterfrågan på dessa. Med en friare lönesättning är det upp till arbetstagarna själva att avgöra om de hellre vill ta ett arbete till låg lön än att stå utan arbete.

Det är intressant att jämföra ingångs- och lägstalönerna för en ung, oerfaren person med vad en del andra grupper i samhället erhåller.

Enligt Teknikavtalet (Teknikarbetsgivarna och IF Metall) är lägsta lönen för en person som fyllt 18 år 20 161 kronor och från och med den 1 april 2019. I avtalet mellan Svensk Handel och Handelsanställdas förbund är lägsta lönen 2019 för en person som fyllt 18 år 21 494 kronor enligt Medlingsinstitutet.

Den genomsnittliga allmänna pensionen var 10 900 kronor för kvinnor och 14 000 kronor för män i juli 2018. Den som uppbär enbart garantipension kan få 8 076 kronor (ensamstående) och 7 204 (gift) enligt Pensionsmyndigheten.

Enligt Småföretagarnas Riksförbund var genomsnittslönen för egenföretagare 17 700 kronor i månaden år 2015.

Höga lägstalöner blir kontraproduktiva, de riskerar att hålla unga, lågutbildade, oerfarna samt nyanlända utanför arbetsmarknaden. En effekt av höga ingångs/lägstalöner är att människor blivit hänvisade till kommunernas försörjningsstöd. Där talar vi om helt andra nivåer. Riksnormen för försörjningsstöd är 4 080 kronor år 2019. Bostadsbidrag kan tillkomma. All annan ersättning är behovsprövad och förutsätter i huvudsak att inte några ekonomiska tillgångar som kan avyttras finns i hushållet.

 Villkorsbildning i samklang med marknaden

Det är svårt att hitta ett enhetligt och entydigt stöd i forskningen för vilka åtgärder som på det mest effektiva sättet förbättrar arbetsmarknadens funktionalitet. Odiskutabelt är dock att den stora mängden människor som står utanför arbetsmarknaden, samt svårigheten för arbetsgivare att hitta arbetskraft med rätt kompetens, otvetydigt visar på brister i dagens system.

Om arbetsmarknadens funktionalitet ska öka behöver efterfrågan och utbud avseende arbetskraft, samt relationen mellan pris och prestanda, få starkare påverkan på villkorsbildningen. Kollektivavtalen behöver sannolikt i större utsträckning bli sifferlösa, eller på andra sätt skapa utrymme för att kraven bättre ska återspeglas i villkoren. Villkoren behöver differentieras mer än i dagens sammanpressade villkorsstruktur.

Industriavtalets märke som norm för hela arbetsmarknaden behöver samtidigt fånga upp de områden av arbetsmarknaden där de största bristsituationerna föreligger. Huruvida detta är möjligt genom omfördelning inom nuvarande nivå, eller om det kräver en högre nivå än dagens, är en fråga för arbetsmarknadens parter att hantera. Det offentliga samhället måste undanröja negativa incitament för individen för att satsa tid, energi och pengar på att utveckla sin kunskap.

Arbetsmarknaden behöver helt enkelt få fungera lite mer som just en marknad. Annars riskerar vi att fastna permanent i en situation med många som står utanför arbetsmarknaden på grund av att de arbeten de skulle kunna ta är ”överprissatta”, samtidigt som många arbetsgivare inte kan tillsätta många jobb på grund av brist på arbetskraft som en följd av icke tillräckligt attraktiva villkor. Arbetsmarknadens logik är enkel.

Arbetsmarknad.se respektive Elmsquared AB har mer detaljerad information avseende krav och villkor inom arbetsmarknaden för den som är intresserad.

Använd dig av taggarna nedan för att filtrera på liknande inlägg.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.