Del 3 – Matchning och intermediärer - Arbetsmarknaden är motorn i samhället

Foto: Arbetsmarknad.se

Detta är del 3 i en serie artiklar under vinjetten ”Arbetsmarknaden är motorn i samhället”. Övriga publicerade artiklar i serien hittar du här.

Denna artikel avhandlar matchningen – att få arbetsgivare (köpare) och arbetstagare (säljare) att mötas, samt intermediärerna, de organisationer som har som affärsidé att få efterfrågan och utbud av arbetskraft att mötas. Bland intermediärerna finns två huvudinriktningar. De som primärt erbjuder en webbaserad sökmotor respektive de som erbjuder personlig hjälp. En del intermediärer erbjuder både och.

I det följande beskriver vi dels infrastrukturen för matchning – en marknadsplats – dels själva aktiviteten matchning. Skillnaden mellan marknadsplatsen och själva matchningen, är att den första är en struktur, den andra en aktivitet.

Det måste finnas en marknadsplats där köpare och säljare kan mötas. Med en väl fungerande marknadsplats klarar en stor andel av köpare och säljare att mötas och sluta avtal, utan hjälp av någon intermediär.

För dem, som av olika anledningar, vill ha stöd med matchningen finns ett stort antal intermediärer. Skickliga intermediärer kan underlätta för såväl arbetsgivare som arbetssökanden. Matchningsprocesserna, med eller utan intermediärer, är väldigt olika beroende på vilken tjänst respektive kompetens som avses.

Matchningens begränsningar

Ibland framskymtar en övertro på matchningens förmåga. Det finns ett antal frågor som matchning inte kan lösa, vilket måste hållas i minnet, bland annat:

  • Bristen på kompetens inom vissa områden, den måste lösas genom ett system för kompetensutveckling.
  • Oattraktiva villkor i förhållande till kraven, de måste lösas av parterna i villkorsbildningen.
  • Överprissatta så kallade enkla jobb, det måste lösas genom att ingångs- och lägstalöner anpassas till arbetsmarknadens betalningsvilja.
  • Geografisk diskrepans mellan efterfrågan och utbud av arbetskraft, det måste lösas bland annat med åtgärder som gör det enklare och praktiskt möjligt för människor att pendla eller byta bostadsort.
  • Brist på bostäder till rimliga kostnader där efterfrågan på arbetskraft växer, den måste lösas genom en reformerad bygg- och bostadspolitik.
  • Nyanländas väg in på arbetsmarknaden, den måste i huvudsak lösas genom en förbättrad integration. Matchning kan hjälpa i de fall nyanlända har en efterfrågad yrkeskompetens.

Bakgrund

Lag om allmän platsanmälan (1976:157) innebar en skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen, tillsammans med Arbetsförmedlingens monopol på arbetsförmedling, styrde arbetsmarknaden till den statliga Arbetsförmedlingen. Platsjournalen/Platsbanken blev marknadsplatsen. 1993 upphörde Arbetsförmedlingens monopol genom Lag om privat arbetsförmedling (1993:440). Lag om allmän platsanmälan avskaffades 2007.

Efterfrågan och utbud på arbetsmarknaden av i dag är svåröverblickbar för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Det skulle underlätta för bägge parter om det fanns en samlad webbaserad marknadsplats där efterfrågan och utbud var väl synlig.

Även med en webbaserad marknadsplats finns behov av intermediärer, organisationer som har som sin profession att få köpare och säljare att mötas. Även många av dessa skulle ha nytta av en samlad webbaserad marknadsplats, särskilt de mindre intermediärerna. Här kan finnas en intressekonflikt mellan å ena sidan de som är kunder – arbetsgivare och arbetstagare – vilka är betjänta av en gemensam infrastruktur och å andra sidan en del av intermediärerna som vill ha exklusivitet, med egen infrastruktur och unika kandidater och lediga platser som ett konkurrensmedel.

Olika behov

Matchningsbehoven ser olika ut för olika grupper. På övergripande nivå kan matchningsbehoven för arbetstagare delas in i tre huvudgrupper; de är:

  • Nytillträdande till arbetsmarknaden (ungdomar, nyanlända, personer som inte tidigare tillhört arbetskraften).
  • Uppsagda (personer som inte själva valt att byta arbete, utan blivit uppsagda).
  • Ombytessökande (personer som redan har ett arbete, men som vill byta till ett annat)

Dessa grupper har olika behov och skilda förutsättningar. Även bland arbetsgivarna skiljer sig behoven och förutsättningarna åt, utifrån bland annat vilken kompetens man söker, bransch, specialisering, automatisering, geografisk belägenhet samt egna HR-resurser.

I november 2018 fanns 339 106 företag och organisationer med anställda. Det fanns vid samma tidpunkt dessutom 889 748 registrerade bolag utan anställda. I arbetskraften fanns fjärde kvartalet 2018 totalt 5 442 000 personer, varav 5 131 00 sysselsatta och 311 000 arbetslösa.

Rörligheten in- och ut, respektive inom arbetsmarknaden är omfattande. Mellan 2015 och 2016 uppgick in- och utflödet till 8,3 respektive 6,1 procent. Det motsvarar nästan 400 000 respektive knappt 300 000 personer. Skillnaden däremellan motsvarar sysselsättningstillväxten i ekonomin.

Förutom de personer som flödar in och ut ur sysselsättning varje år är det en stor andel av de sysselsatta som byter arbete. Under perioden 1988-2016 bytte i genomsnitt nästan 12 procent av de sysselsatta arbete varje år, vilket motsvarar ungefär en halv miljon personer.

Svåröverskådligt nuläge

Infrastrukturen för matchning har inte utvecklats tillräckligt väl i takt med förändringarna efter avskaffandet av Arbetsförmedlingsmonopolet. I dag har vi en situation där infrastrukturen – marknadsplatsen – är mycket fragmentiserad, snarare en stor mängd små marknadsplatser. Såväl arbetsgivare som arbetstagare har svårt att få en helhetsbild och effektiv funktionalitet med nuvarande lösningar. Både köpare och säljare behöver idag ofta använda sig av flera olika matchningsplatser för att få en hygglig träffbild, det kostar tid och pengar för arbetsgivarna och det kostar tid och energi för arbetstagarna. Det är också svårt att bedöma rimligheten i relationen pris-prestanda i dagens fragmentiserade situation.

Det försvårar också arbetet för många intermediärer som kommer att arbeta med mycket smala baser av såväl arbetsgivare som arbetstagare.

En väl fungerande infrastruktur för matchning kan, tillsammans med skickliga intermediärer, dels snabbare och effektivare föra ihop efterfrågan och utbud där specifikationen stämmer överens, dels visa på vilka åtgärder som i övriga fall måste till för att överensstämmelse mellan efterfrågan och utbud ska uppstå. Skickliga intermediärer kan också jämka mellan krav och utbud, vilken kan leda till avtal i ytterligare några fall.

Arbetsförmedlingen, bemanningsföretag, rekryteringsföretag, trygghetsorganisationer och omställningsföretag arbetar alla, helt eller delvis, som intermediärer. I SCB:s företagsregister 2018 är det 1 231 företag med anställd personal i SNI-kod 781 (arbetsförmedlingar och rekryteringsföretag) och 2 226 företag med anställd personal i SNI-kod 782 (personaluthyrningsföretag). De sistnämnda arbetar i varierande grad med matchning. Antalet företag inom dessa kategorier med anställda har ökat kraftigt de senaste åren. De flesta intermediärerna är små företag med begränsade möjligheter att skapa egna webbaserade marknadsplatser. 2018 var 76 procent av alla företag i dessa kategorier med anställda mikroföretag med färre än 10 anställda.

Av dessa företag är en del auktoriserade genom Kompetensföretagen i Almega. Det finns 547 bemanningsföretag, 41 rekryteringsföretag och 213 omställningsföretag som är auktoriserade av Kompetensföretagen. Ett företag kan vara auktoriserat inom fler områden. Totalt har Kompetensföretagen drygt 660 medlemmar.

Intermediärerna och marknadsplatserna

Den stora mängden intermediärer är privata företag som bekostas av dem som nyttjar deras tjänster, arbetsgivare eller arbetssökanden. De olika omställningsorganisationerna fungerar annorlunda, de finansieras av arbetsmarknadens parter. De har som uppgift att hjälpa anställda som har blivit uppsagda, eller riskerar att bli det, att hitta ett nytt arbete och de erbjuder personlig hjälp. Omställningsorganisationerna täcker i huvudsak den del av arbetsmarknaden som har kollektivavtal. De fem stora omfattar cirka 3 245 000 anställda. Arbetsförmedlingen slutligen finansieras av skattemedel och har som en av sina uppgifter att hjälpa arbetssökande att hitta nya jobb respektive att hjälpa arbetsgivare att hitta arbetskraft.

Platsbanken, som drivs av Arbetsförmedlingen, och finansieras med skattemedel, är den största marknadsplatsen. Cirka 10 årsarbetare arbetade med Platsbanken under 2018. Kostnaderna var 2018 cirka 16 MSEK, enligt uppgift från Arbetsförmedlingen. Den används av arbetsgivare, arbetstagare och intermedärer i varierande omfattning. Arbetsgivarna väljer i huvudsak andra vägar när de söker högre chefer, specialister och andra högt kvalificerade tjänster. Särskilt gäller det privata arbetsgivare.

Platsbanken är öppen och fri för såväl arbetsgivare som arbetstagare och intermediärer. År 2018 lade 51 884 arbetsgivare från den privata sektorn tillsammans ut 975 380 tjänster i Platsbanken. 829 arbetsgivare från den offentliga sektorn lade tillsammans ut 368 186 tjänster. Problemet med Platsbanken är att den inte tycks ha användarnas förtroende i tillräckligt hög utsträckning och därför inte blir den marknadsplats där arbetsgivare och arbetstagare möts. Endast 9 procent av de som sökte nytt arbete 2017 säger att de hittade arbetet genom en annons i Platsbanken.

Det är svårt att med säkerhet ange vad det låga förtroendet beror på. Bristande funktionalitet kan vara en faktor. Mer troligt är dock att det hänger ihop med det låga förtroendet för Arbetsförmedlingen generellt. Arbetsförmedlingens har sedan länge mycket dåligt rykte, vilket visas år efter år i olika typer förtroendeundersökningar. En rad allvarliga misstag, upptäckta av andra än Arbetsförmedlingen själva, späder på misstroendet ytterligare. Arbetsgivare och arbetssökanden beter sig rationellt genom att söka sig till andra kanaler än Platsbanken och Arbetsförmedlingen.

Därför saknar Platsbanken, i Arbetsförmedlingens regi, sannolikt förutsättningar att bli den stora, funktionella och effektiva marknadsplats som arbetsgivare och arbetstagare, samt även intermediärer, behöver.

Kan då inte marknaden själv lösa denna fråga? Kommer inte konkurrerande företag att på sikt skapa denna infrastruktur? Utifrån vad som skett hittills är svaret är sannolikt nej. Inte heller något i nuläget tyder på att så kommer att ske av sig själv. Många infrastrukturfrågor kräver enhetlighet och sammanhållning i ett större perspektiv. Sett ur kundernas synvinkel – arbetsgivare och arbetstagare – är en heltäckande och väl fungerande webbaserad infrastruktur en förutsättning för att enklare och mer kostnadseffektivt kunna arbeta med matchning.

Även för många av intermediärerna borde en heltäckande webbaserad infrastruktur – marknadsplats – vara att föredra. Den skulle sannolikt gynna de skickligaste på själva matchningsaktiviteten, de som bäst förstår arbetsamarkadens krav och som har förmågan att agera därefter.

Många arbetsgivare säger sig också få alltför många sökanden via Platsbanken som inte uppfyller angivna kompetenskrav. Det är egentligen ett annat problem, att arbetssökande måste söka en viss mängd lediga arbeten för att inte förlora sin a-kassa. Det borde naturligtvis vara så att endast arbeten som ligger inom den egna kompetensen ska sökas. Det är fullt möjligt att i ett framtida system lägga in delvis automatisk matchning mellan angivna krav och angiven kompetens, för att lösa problematiken med ansökningar som inte svarar mot angivna krav.

Gemensam infrastruktur

Konkurrensutsättningen är en väg att effektivisera olika verksamheter. Det har visat sig stämma för många verksamheter, men inte för alla. Vissa verksamheter gynnas av storskalighet och skalfördelar rent ekonomiskt, och det finns verksamheter där en samlad och enkel överblick för kunden är värdefull i sig. En gemensam infrastruktur genom en webbaserad marknadsplats är ett exempel på det senare. En webbaserad infrastruktur – marknadsplats – skulle kunna binda ihop hela arbetsmarknaden på samma sätt som det svenska vägnätet binder ihop Sverige geografiskt.

En webbaserad infrastruktur för matchning är inte svår att åstadkomma tekniskt och administrativt. Det behövs inte långa utredningar, såväl behov och krav som möjligheter och lösningar är kända. Tekniken är känd och kostnaderna är överblickbara. Arbetet med den gemensamma webbaserade infrastrukturen kan påbörjas omgående. Eventuellt kan systemet för Platsbanken delvis återanvändas.

Matchningsplatsen bör vara en egen juridisk person, drivas av en liten, professionell organisation samt ha en egen styrelse med rätt kompetens för uppdraget.

Viktig infrastruktur bör ses som en samhällsnytta. Med en professionellt utvecklad och skött matchningsplats, med hög funktionalitet, är det rimligt att tro att både arbetsköpare och arbetssäljare söker sig till matchningsplatsen. Ju större del av arbetsmarknaden som kan mötas inom marknadsplatsen, desto högre blir dess attraktivitet och den nytta som skapas. Företagen vill knappast annonsera ut jobb i en databas med endast ett fåtal sökande, och de sökande vill knappast lägga energi på att registrera sig på ytterligare en tjänst med endast ett fåtal jobb utannonserade.

Ur ett strikt matchningsperspektiv vore det optimalt att alla lediga tjänster publicerades på den gemensamma webbplatsen. Det skulle dock sannolikt kräva en tvingande regel. Intentionen med upphävandet 1997 av tvånget att anmäla lediga platser till Platsbanken var att konkurrens skulle leda till en effektivisering av infrastruktur och matchning. Det är svårt att finna evidens för att så faktiskt blivit fallet. Dagens situation präglas snarast av svårigheter för såväl arbetsgivare som arbetstagare att dels få en samlad överblick av efterfrågan och utbud, dels att få tillgång till hela marknaden. Det är tveksamt om dagens fragmentiserade lösning är ekonomiskt försvarbar för vare sig arbetsgivare eller arbetstagare, eller samhällsekonomiskt.

En bonuseffekt av en stor webbaserad matchningsplats som används av många är förbättrade möjligheter att se och analysera de faktiska flödena inom arbetsmarknaden. Möjligheterna till förbättrade beslutsunderlag inom arbetsmarknadspolitiken ska inte underskattas.

Ägarskap och finansiering

Marknadsplatsen bör ses som en samhällsnytta och ägas, drivas och finansieras av det offentliga samhället. Finansieringen skulle kunna lösas genom att de skattepengar som idag används för Arbetsförmedlingens ”Platsbank” samt en del av de övriga skattepengar som går till Arbetsförmedlingens egen administration, omdestineras till denna webbaserade marknadsplats. Det kan finnas skäl att fundera på om marknadsplatsen i framtiden kan avgiftsfinansieras. Vi går dock inte in djupare i finansieringsfrågan i denna artikel.

Ett avtal mellan en arbetsgivare och en arbetstagare är ett mycket stort och viktigt ekonomiskt åtagande för båda parter. Efter en lång tid av undermåliga lösningar avseende såväl själva infrastrukturen som för aktiviteten matchning, tar det lång tid att bygga upp förtroende hos arbetsgivare, arbetstagare och intermediärer. Marknadsplatsen måste därför ges villkor som är hållbara över tid.

Slutsats

De positiva effekterna av en gemensam webbaserad infrastruktur – marknadsplats – är betydligt större för arbetsgivare, arbetstagare och marknadens funktionalitet, än de negativa konsekvenser som en del av intermediärerna möjligen kan uppleva för egen del.

Därför bör regeringen, som en del av punkt 18 i 73-punktsöverenskommelsen mellan S, Mp, C och L, skapa ett projekt med uppgift att snabbt se över förutsättningarna för en gemensam webbbaserad marknadsplats. – en gemensam infrastruktur.

Arbetsmarknad.se respektive Elmsquared AB har mer detaljerad information avseende en gemensam webbaserad marknadsplats – en infrastruktur – samt om själva matchningsaktiviteten, för den som är intresserad.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.