Del 4 – Arbetsmarknadens geografi - Arbetsmarknaden är motorn i samhället

Vi har i de tre föregående artiklarna i denna artikelserie avhandlat behovet av kompetensutveckling, behovet av villkor som harmonierar med kraven samt matchning och intermediärer. I denna artikel avhandlas arbetsmarknadens geografi, det vill säga var människor bor och arbetar och hur detta förändrats över tiden.


Utvecklingen de senaste 50 åren i Sverige kan beskrivas som dramatisk. Det har skett en mycket stark koncentration av arbetsmarknaden och befolkningen. Det blir allt större skillnader mellan länen. Storstadslänen drar ifrån allt mer. Fem län har färre innevånare 2018 än vad de hade 1968. Det blir också allt större skillnader mellan olika kommuner inom länen. Centralorten växer och kommunerna längst bort från centralorten tappar innevånare. 117 kommuner har färre innevånare 2018 än de hade 1968. De nya jobben har i huvudsak inte skapats där de gamla försvunnit.

Denna artikel beskriver i första hand hur utvecklingen av antalet jobb har varit inom olika delar av Sverige. Den sociala aspekten av Sveriges omvandling befolkningsmässigt avhandlas inte i artikeln. Inte heller avhandlas hur förändringen kommit att centralisera beslutskraft och makt allt mer i samhället. Dessa två aspekter är viktiga och behöver belysas i särskild ordning. Dessa tre aspekter tillsammans ligger till grund för att Sverige idag upplevs som ett mer delat land än tidigare.

Hårda fakta

Nedanstående siffror talar sitt tydliga språk. Länen har utvecklats mycket olika. Fem län har färre invånare 2018 än vad de hade 1968.


Även inom länen sker stora förändringar. Det sker såväl i län där befolkningsmängden ökar, som i län där befolkningsmängden minskar. Nedan visas några exempel; förändringarna i Östergötlands län, Västerbottens län och Gävleborgs län, två växande län och ett som har färre innevånare 2018 än 1968. Det är tydligt att det är centralorterna som driver tillväxten. Även i Gävleborgs län har centralorten vuxit, men inte tillräckligt mycket för att väga upp minskningarna i de andra kommunerna. Stockholms län är det enda län där det skett en befolkningsökning i samtliga av länets kommuner.

Ett gemensamt drag för de kommuner som har färre innevånare 2018 än 1968 hög kommunalskatt, begränsad såväl offentlig som privat service, lägre medelinkomst hos innevånarna och därmed lägre skattekraft, lägre genomsnittlig utbildningsnivå bland medborgarna och en högre medelålder på innevånarna. Det senare leder också på ett ökat tryck för kommunerna avseende äldreomsorgen.

Det är komplexa samband som förklarar utvecklingen de senaste 50 åren. Många faktorer har en ömsesidig påverkan på varandra. Inte något samhälle kan utvecklas och växa utan att det finns arbetstillfällen, samhällelig service och ett privat tjänste- och varuutbud.

Om vi ur detta kan förstå orsak respektive verkan, då har vi också bättre möjlighet att se vilka åtgärder som sannolikt måste till för att skapa den utveckling som är mest eftersträvansvärd.

Det finns ett mönster

När vi studerar den faktiska utvecklingen de senaste 50 åren finns det ett gemensamt mönster i såväl län och kommuner som växer, liksom i dem som minskar. Det är arbetstillfällena inom privat sektor. Befolkningen ökar respektive minskar i nära koppling till utvecklingen av arbetstillfällen inom privat sektor.

I spåren av arbetstillfällenas ökning eller minskning inom privat sektor följer samhällelig service och utbud av varor och tjänster. Det är många olika orsaker som ligger bakom att jobb inom privata sektorn tillkommer eller försvinner inom regioner och kommuner. En gemensam grund för alla dessa jobb är att de måste gå att driva med tillräcklig lönsamhet.

Varför har då jobb försvunnit från regioner och kommuner? Orsakerna är många och de är dessutom olika för olika branscher och verksamheter. För några av våra gamla basnäringar, skog och malm som har sin huvudsakliga produktion där råvaran finns, har en avgörande orsak varit teknikutvecklingen och rationaliseringar som har inneburit stora produktivitetsförbättringar. Det har gjort att färre anställda kan producera väsentligt mycket mer.

Tillverkningsindustrin har inte varit lika beroende av en lokalisering utifrån var råvaran finns. Teknikutveckling och robotisering har lett till stora produktivitetsförbättringar. Industri som inte är lokaliserad utifrån råvaran, har istället i takt med globaliseringen blivit mer beroende av att finnas nära de marknader där produkterna ska avsättas. Det har gjort att delar av produktionen flyttat närmare sina marknader. Även lägre produktionskostnader, inte minst avseende lönekostnaden, har också gjort att delar av tillverkningen förlagts till länder med lägre kostnadsnivåer.

Avreglering, teknikutveckling och globalisering har inneburit att konkurrensen har ökat.

Som en följd av den ökande konkurrensen har industris behov av storskalighet och stordriftsfördelar ökat. Många små enheter har lagts samman till större. Det har förstärkt omflyttningen inom landet. I vissa fall har delar av produktionen också samlats till större enheter utanför Sveriges gränser.

Högteknologisk industri är starkt beroende av tillgång på spjutspetskompetens. Tillgången till den finns huvudsakligen i några kluster i Sverige, främst kring storstadsområdena; Stockholm – Uppsala, Göteborg, Malmö – Lund, men också kring några regionorters starka universitet, exempelvis Linköping, Umeå och Luleå. Industri och lärosäten har utvecklats i symbios med varandra.

Offentlig service och det privata tjänsteutbudet följer i stort privat industri. I takt med att den privata varuproducerande industrin rationaliserat och produktivitetsutvecklats, har ett stort antal arbetstillfällen försvunnit på många orter. När arbetstillfällena i industrin minskar, flyttar människor successivt dit jobben finns. Då minskar underlag för såväl offentliga som privata tjänster. En lång kedja inleds, fackbutiker försvinner tidigt, post och bank har försvunnit på många orter, restauranger läggs ned, serviceinrättning som frisörsalonger försvinner, kommunernas service minskar och till slut försvinner skolor och matvaruaffärer. En stor del av de privata företagen, alltifrån restauranger, butiker, företag inom gym och friskvård, turism och nöjesföretag med flera kan bara existera där det finns en tillräckligt stor lokal marknad.


Den faktiska utveckling från 1968 till 2018 visar entydigt att utvecklingen styrts av var jobb inom den privata sektorn ökat respektive minskat. Det finns en ömsesidig påverkan mellan många olika faktorer, men det är svårt att bortse från just utvecklingen av jobb inom den privata sektorn.

Det bör rimligen vara ett memento för såväl politiken, forskningen och alla andra som på olika sätt engagerar sig i frågan om hur hela Sverige ska hänga ihop. En avgörande fråga som då behöver ställas är:

    • Vad styr etableringen av jobb inom den privata sektorn?

Utvecklingen under de senaste femtio åren pekar på att politiken och olika regionalpolitiska satsningar haft en begränsad påverkan på utvecklingen.  I grunden finns kapitalägarnas bedömning var bäst lönsamhet kan uppnås. Samtidigt spelar det en avgörande roll var den mest eftertraktade arbetskraften vill bo.

Utan att ha full förståelse och kunskap om dessa två huvudfrågor, riskerar varje politisk satsning att missa sitt mål, eller att ge en låg avkastning på investerade skattemedel. Det vore mycket oklokt att inte dra lärdom av den.

Utveckling i kluster

Det vi sett hittills talar för att utvecklingen bäst sker i kluster kring ett antal centralorter, eller nav, i regionerna. Hur många centralorter Sverige kan föda, som blir tillräckligt attraktiva för att både locka till sig företag i den privata sektorn och samtidigt samspela tillräckligt väl med såväl det offentliga tjänsteutbudet inom utbildning, sjukvård, äldreomsorg, kommunikationer och rättsväsende, som med det privata tjänsteutbudet, är svårt att bedöma. Om vi skapar ett antal starka tillväxtmotorer och fördelar de skapade resurserna på ett klokt sätt, kan det gynna stora delar av landet.

Det offentliga samhällets utbildningssystem, avseende universitet och högskolor, påverkar vart unga människor flyttar. Många studenter flyttar före och efter sin högskoleutbildning. Mönstret är att studenter flyttar till universitets- och högskoleorter. Efter studierna flyttar de dit jobben finns. Generellt lämnar inflyttade studenter sitt högskolelän efter studierna. Stockholm, Västra Götaland och Skåne är de län som behåller störst andel av studenterna, 50, 37 respektive 30 procent. I övriga län är knappt 10 procent av studenterna kvar 10 år efter studietiden (Saco 10 november 2015).

Specialistkompetens måste samlas på ett antal områden. Ett exempel på att samla specialistkompetens i ett antal nav är universitetssjukhusen. Sverige har sju universitetssjukhus; Akademiska sjukhuset i Uppsala, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge respektive Solna, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund, Universitetssjukhuset i Linköping samt Universitetssjukhuset i Örebro. Universitetssjukhusen står för, utöver sjukvård, avancerad forskning. Samtliga dessa orter har starka lärosäten och är centralorter i kluster med stark tillväxt.

Ju mer specialiserat en uppgift är, desto färre orter kan bära en sådan funktion. Skicklighet inom ett visst område kräver en viss minsta volym för att kunna utvecklas och upprätthållas. Ett exempel på detta är hjärttransplantationer. Alla hjärttransplantationer i Sverige utförs i Lund respektive Göteborg. Varje år transplanteras cirka 60 hjärtan i Sverige och sammanlagt har cirka 1 100 personer genomgått en transplantation (Hjärt-Lungfonden).

Det är svårt att finna evidens för att olika enskilda åtgärder för att ”hela Sverige ska leva”, liksom olika regionalpolitiska satsningar, gjort särskild stora avtryck på den faktiska utvecklingen hittills. Vi vet dock inte om utvecklingen skulle ha varit än mer dramatisk utan dessa åtgärder.

Det ställs ofta stora förhoppningar på att exempelvis turismen ska vara lösningen för många mindre kommuner i landet. Det finns exempel på lyckade satsningar, men de räcker inte. Sälenfjällen är nordens största friluftsområde, med cirka 4,8 miljoner gästnätter per år och omsätter drygt 2,5 miljarder kronor per år. Sälenfjällen finns i Malung-Sälens kommun. Trots detta har kommunen 2 445 färre innevånare 2018 än 1968. Kommunalskatten är 34,20 kronor, drygt 2 kronor mer än Sverigemedel. Malung-Sälen visar att det oftast inte räcker med turism som huvudmotor för utvecklingen.

Eftersom såväl organisationer som individer försöker att bete sig rationellt utifrån sin egen situation, blir det ett problem när människor ska välja bostadsort. Tillgången till bostäder spelar en stor roll. Områden med billiga bostäder, har ofta en svag arbetsmarknad och erbjuder begränsad service och tjänsteutbud, samtidigt som de har de högsta skattesatserna. Det lockar av naturliga skäl få. Områden med stark efterfrågan på arbetskraft, har ofta brist på bostäder till rimliga kostnader.

På samma sätt förhåller det sig för företagen. De är beroende av att få tillgång till kompetent arbetskraft, dessa har successivt samlats allt mer kring centralorterna i kluster med stark utveckling. Forskning från Linköpings universitet visar att de som lämnar mindre orter och flyttar till större i genomsnitt har högre utbildning och kognitiv förmåga än de som blir kvar. Det förstärker ytterligare skillnaderna mellan större och mindre orter.

Så länge logiken för både individer och företag fungerar enligt ovan, är det en stor risk att många enskilda åtgärder får ytterst liten påverkan, så länge de grundläggande faktorerna för företags och individers val ser ut som de göra idag. Om politiken vill att Sveriges olika delar ska utvecklas mera lika, krävs sannolikt helt andra grepp på helhetsnivå. Vad som är önskvärt respektive möjligt kan diskuteras.

Geografisk rörlighet inom arbetsmarknaden

Eftersom de nya jobb som skapas, oftast inte skapas där de gamla försvann, är väl fungerande omställningssystem en nödvändighet.

Det är inte självklart om man förlorat jobbet, är 50+, bor i eget hus på en mindre ort i Sveriges norra inland och har en maka/make som jobbar på samma ort, att flytta till ett nytt jobb i ett storstadsområde till en robotiserad miljö med inslag av AI. Det är för det första inte ens troligt att man får ett sådant jobb. Det är inte heller enkelt att på ett rimligt sätt ställa om sin egen kompetens för att klara kraven. Även om man klarar det, är det ytterst osäkert om man kan få en bostad på den nya orten till en överkomlig kostnad. Dessutom har man en maka/make som också ska få ett nytt jobb på den nya orten.

Söderhamn hade 2018 en arbetslöshet på 10,8 procent, enligt Arbetsförmedlingen. Det är långt över rikssnittet. Om en arbetslös person i Söderhamn ska flytta till Stockholm för ett nytt jobb är prisskillnaden för en bostadsrätt enorm. Enligt Mäklarstatistik var kvadratmeterpriset 2018 i Söderhamn 8 876 kronor mot 68 812 kronor i Stockholm. Om personen istället bosätter sig i Vallentuna, cirka 4 mil norr om Stockholm, är kvadratmeterpriset 30 107 kronor. Det visar en av de praktiska svårigheter en arbetslös person i en medelstor kommun i Sverige möter om hon eller han vill flytta till Stockholmsområdet.

Den faktiska utvecklingen sedan 1968 visar att många människor blir kvar där de bor, även när jobben försvinner. Det gäller särskilt de äldre. Det är en gigantisk utmaning att stärka omställningssystemen tillräckligt för att människor ska kunna utveckla sin kompetens tillräckligt, samt klara av att byta bostadsort eller pendla till de nya jobben.

Olikheterna i befolkningsutveckling stärks i framtiden

Enligt SCB beräknas Sveriges folkmängd att passera 11 miljoner år 2028. Enligt SCB:s senaste framskrivning kommer det då att vara 231 000 fler barn och unga, 399 000 fler i åldrarna, 19–64 år, och 309 000 fler som är 65 år och äldre jämfört med idag. Allra mest, procentuellt sett, ökar de som är 80 år och äldre och år 2028 beräknas de vara 255 000 fler än idag, en ökning med 50 procent.

Fram till 2028 väntas åldersgruppen 25 – 64 år, den mest yrkesverksamma åldersgruppen, växa betydligt mycket mindre än övriga grupper, 336 000 personer jämfört med 594 000 i de övriga åldersgrupperna. I åldersgruppen 25 – 64 år står utrikesfödda för hela ökningen. Bland inrikes födda uppgick sysselsättningsgraden 2018 till 70,4 procent, vilket är en ökning med 0,9 procentenheter jämfört med 2017. För utrikes födda uppgick sysselsättningsgraden till 61,8 procent. Utrikes födda har en något lägre utbildningsnivå än de som är födda i Sverige. Bland de utrikes födda finns en högre andel som har endast förgymnasial utbildning än bland de inrikes födda, 20 respektive 10 procent. 42 procent av inrikes födda i åldern 25–64 år är eftergymnasialt utbildade jämfört med 40 procent av utrikes födda. Andelen högutbildade med eftergymnasial utbildning på 3 år eller längre är lika stor bland in- som utrikes födda, 26 procent (SCB). Hur ska dessa skillnader avseende kompetens hanteras i den mest yrkesverksamma åldersgruppen de kommande åren?

Enligt Arbetsförmedlingen, som utifrån SCB:s siffror tittat på befolkningsutvecklingen regionalt fram till år 2030 för åldersgruppen 16 – 64 (notera skillnaden mot SCB:s åldersindelning), minskar befolkningen i åldersgruppen i sex län (Kalmar, Gotland, Värmland, Västernorrland, Jämtland och Norrbotten) av de 21. Även inom länen är skillnaderna stora, befolkningen växer i huvudorter, städer och storstadsnära pendlingskommuner, medan landsbygden och små kommuner tappar invånare i åldersgruppen 16 – 64 år.

Frågor att adressera

Utifrån den faktiska utvecklingen hittills, samt prognoser för den fortsatta befolkningsökningen totalt respektive i arbetsför ålder kan vi adressera två huvudfrågor:

  • Vilka faktorer gör det mest sannolikt att privata företag väljer att etablera sig på en ort, alternativt expandera på en ort där man redan finns?
  • Vilka faktorer, utöver att få ett arbete, har en stark påverkan på var människor väljer att bosätta sig?

Det finns en hel del forskningsrapporter om olika delar av utvecklingen i stad och på landet, med lite olika utgångspunkter. Den regionala utvecklingen i Sverige präglas av ökade skillnader vad gäller inkomst, utbildning, hälsa, arbetsmarknad och välfärdsservice och forskning visar att de regionala skillnaderna i Sverige idag befinner sig på samma nivå som på 1930-talet (Enflo, 2016). Dessa skillnader är inte bara mellan regioner, utan också inom regioner” (Mistra Urban Futures Papers 2018:1 Relationer mellan stad och land i det regionala stadslandskapet). Rapporten adresserar ett antal viktiga områden i relationen mellan stad och land.

Den demografiska utvecklingen de kommande 10 åren visar att antalet personer i ej arbetsför ålder ökar betydligt mycket mer, än antalet personer i arbetsför ålder. Allt annat lika, ska därmed varje person i arbete försörja fler än i nuläget. Många av de mindre kommunerna får fler äldre och samtidigt färre i arbetsför ålder. Det blir ett problem för bland annat vård och omsorg. Varuproduktionen kommer att fortsätta att digitaliseras och automatiseras. Det kommer även delar av tjänsteproduktionen att göra. Jobbtillväxten kommer sannolikt att fortsätta öka i kluster runt ett antal starka centralorter. Behovet av så kallade ”kontaktyrken” inom välfärdssektorn kommer fortsätta att öka. Efterfrågan på servicetjänster, inom såväl offentlig som privat sektor kommer att öka mest där flest människor bor. Orter och områden med vikande befolkningsutveckling kommer sannolikt att få ett minskat lokalt serviceutbud över tid.

Det finns anledning, utifrån den faktiska utvecklingen de senaste 50 åren, att fundera på om gammalt tankegods styr delar av vårt tänkande, trots att förutsättningar har förändrats radikalt. Är t ex en investering i storleksordningen 230 miljarder kronor för höghastighetståg, för att korta restiden mellan de tre regioner som redan har den starkaste tillväxten i landet, det mest kostnadseffektiva sättet att skapa större likhet mellan Sveriges olika regioner och kommuner?

Med hänsyn tagen till hur stark kopplingen har varit mellan privat sektors utveckling å ena sidan och jobb- och befolkningsutveckling å andra sidan är det relevant att fundera på om det offentliga samhällets institutioner och organisation tillräckligt väl har följt med i den faktiska utvecklingen. Är det offentliga samhället organiserat på bästa sätt idag för att stödja såväl individers som företags utveckling?

Förstärk det positiva

Skapa bästa möjliga förutsättningar för jobb inom privat sektor. Den hittillsvarande utvecklingen visar att det är dessa jobb som driver utvecklingen av hela arbetsmarknaden och därmed hela samhället. Tillväxten sker starkast i områden som det ekonomiska kapitalet och människor finner mest attraktiva. Det bättre att försöka nyttja och bejaka denna kraft, än att ondgöra sig över utvecklingen. Se samtidigt till att tillväxten på ett rimligt sätt kommer även andra orter och regioner tillgodo.

Dra nytta av områden med stark egen tillväxt under de senaste åren, en form av nav att bygga kluster kring. Kring de olika naven kan sedan utvecklingen stegvis nå allt längre ut likt ”årsringar”. Trots teknikutvecklingen och automatiseringen har antalet jobb lokalt fortfarande en avgörande betydelse

Villkoren för att fortsätta arbeta längre måste kraftigt förbättras för såväl arbetstagare, som för arbetsgivare, om vi ska klara tillgången på arbetskraft i takt med befolkningsökningen och med hänsyn tagen till den demografiska förändringen.

Många har idéer som kan verka i rätt riktning för att bättre hålla samman hela Sverige. Utgångspunkten måste vara individers och företags behov, samt konkreta åtgärder. Ord räcker inte. Om individerna och företagen tycker att det fungerar bra i den egna vardagen, då är åtgärderna rätt. Annars inte.


Arbetsmarknad.se respektive Elmsquared AB har mer detaljerad information avseende den faktiska befolknings- och jobbutvecklingen de senaste 50 åren, för den som är intresserad.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.