Akademisk utbildning måste löna sig bättre - Intervju med Göran Arrius (SACO)

SACO är en partipolitiskt obunden facklig centralorganisation som grundades 1947.

I dag består SACO av 22 fackförbund. Antalet medlemmar i SACO-förbunden har ökat kraftigt och med 698 571 medlemmar 31 december 2018 är SACO och SACO-förbunden en stark röst avseende arbetsmarknadsfrågor.

Göran Arrius tillträdde som ordförande för SACO 2011. Han var dessförinnan ordförande för Jusek från 2007 till 2011. Göran Arrius var 1988–2011 anställd i SEB Trygg Liv (tidigare Trygg Hansa Liv). Inom SEB Trygg Liv har Göran haft olika befattningar och arbetade 2002–2011 på 50 procent som produktspecialist och 50 procent fackligt. Han var också ordförande i Akademikerföreningen i SEB och personalrepresentant i bankens styrelse 2002–2011.

Ursprungligen är Göran Arrius sjöofficer.


I Januariöverenskommelsen mellan S, Mp, C och L berörs många viktiga områden för arbetsmarknaden. Vad tycker du är det bästa med januariöverenskommelsen?

– Överenskommelsen i sig är ju ganska revolutionerande politiskt sett. En sak som vi tycker är väldigt bra, är en fråga som vi har drivit väldigt länge. Det är kravet på en rejäl skattereform. Vi tycker att dagens skattesystem har många av de problem som det gamla skattesystemet hade på 80-talet. Skattereform från början av 90-talet, tycker vi var en väldigt bra skattereform. Jag vet inte hur många hundra förändringar som sedan skett i skattesystemet, var och en kanske med goda skäl, men nu har vi igen ett skattesystem som är svårgenomträngligt. Grundläggande tycker vi att det är för hög skatt på arbete. Vi tycker att man borde fundera på hur skatter tas ut på ett mindre dåligt sätt.

Vad tycker du är det sämsta med överenskommelsen?

– Lagen om anställningsskydd påverkar hela arbetsmarknaden. Vi tycker generellt sett att LAS fungerar ganska bra, även om det inte finns några perfekta system. När vi jämför oss med andra länder har vi väldigt få ärenden som går till AD, när OECD mäter hur starkt anställningsskydd vi har så ligger vi ungefär på medel för de som är tillsvidareanställda och vi har väldigt få strejker i Sverige. Sammantaget tycker vi att det här är ett område som har oförtjänt dåligt rykte. För det mesta kommer parterna faktiskt överens. Det är ett komplext område; det finns lagstiftning, det finns omställningssystem och det finns statlig arbetsmarknadspolitik. Om man rycker ut en del av helheten, riskerar det att störa hela systemet. Det är kort om tid för en så stor förändring, och det kan få mycket negativa konsekvenser för våra medlemmar. Det handlar naturligtvis om anställningsskyddet, men det handlar också om att komma fram till bra förhandlingslösningar, för det är det man oftast gör.

Varför tror du att frågan om reformering av LAS är så viktig för er motpart?

– Jag tror att på ett mindre företag, där man inte har en egen HR-avdelning, är det svårt att känna till hur man hanterar de här reglerna. Finns det dessutom inte någon lokal facklig part, då blir ju inte den här processen lika smidig som den blir på större företag.

I januariöverenskommelsen sätter politiken press på arbetsmarknadens parter att lösa LAS-frågan, och med en snäv tidsgräns. Vad anser du om att politiken så tydligt lägger sig i relationen mellan arbetsmarknadens parter?

– Det här är andra gången på kort tid vi får den här typen av problem lagda i knät, för ett år sedan hade vi diskussionen kring strejkrätten. Jag tycker att det är olyckligt att politiken använder sig av parterna på det här sättet. Det bryter hela den samverkansmodell som arbetsmarknadens parter byggt upp under lång tid och som fungerar väl.

En central punkt i januariöverenskommelsen är reformeringen av Arbetsförmedlingen. Vad är viktigast tycker du med reformeringen av Arbetsförmedlingen?

– Det finns en stor samsyn kring att man behöver göra något åt Arbetsförmedlingen. Verksamheten är mångfacetterad och det är svårt att säga exakt hur det på bästa sätt ska se ut, jag är inte expert på den typen av frågor. Det blev lite olyckligt i tågordningen hur det här gick till, hade man i budgeten inte dragit ned så kraftigt, hade man kanske på ett lite mer ordnat sätt kunnat genomföra förändringen med Arbetsförmedlingen. Den stora arbetsmarknadsutredningen, under Cecilia Fahlbergs ledning, kunde man kanske också ha använt lite mer. Den utredningen blev ”överkörd” i två steg, först av M/Kd budgeten, sen av januariöverenskommelsen.  Jag tycker nog att de fanns en del i den som man kunnat se närmare på, nu blev det ju så att man började med att krympa pengarna. Och där står vi nu med ett av vår tids största varsel. Det andra som man kan fundera över är hur det ska gå till, om man ska ha privata utförare som ska matcha jobb. På små orter, med en liten arbetsmarknad, kanske det inte finns någon lönsamhet att driva detta. Man kan ju ana att det finns större eller mindre lockelse för privata aktörer på olika ställen i landet. Det är viktigt att det blir hög kvalitet i systemet över hela landet.

Kompetensutveckling mitt i livet, eller det livslånga lärandet, har diskuterats åtminstone i 25 år. Ändå saknar vi fortfarande ett system för detta. Vad vill du se för åtgärder för att gå från ord till handling i denna fråga?

Vi står nu inför en väldigt drastisk förändring av hur arbetslivet kommer att se ut, med tanke på fortsatt globalisering, digitalisering och AI. Det kommer att vara en utmaning för såväl arbetsgivare som individer. Till att börja med tror att jag väldigt mycket av kompetensutvecklingen sker varje dag på jobbet, många byter också jobb varje år och det är kompetensutvecklande i sig. Jag tror att vi därutöver kommer att ha behov av ett system som kan hjälpa människor mitt i livet att stärka sin kunskap, eller införskaffa helt ny.

Det finns inte en lösning som passar alla. Behoven kommer att se väldigt olika ut, liksom förutsättningarna. Om vi i framtiden exempelvis får självkörande taxibilar, då kommer vi att få väldigt många taxichaufförer som behöver ett helt nytt arbete. Då behövs en typ av kompetensutveckling. En annan typ av kompetensutveckling är för exempelvis civilingenjörer, som behöver utveckla kompetens att jobba med elmotorer istället för förbränningsmotorer. Det två hel olika spår.

Jag tror vidare att vi behöver många olika utförare. Yrkeshögskolan är en bra utförare avseende konkreta yrkesbehov, de är väldigt nära arbetslivet och kan möta behov snabbt. Högskolan kommer också att ha en roll. Sen tror jag att man behöver ytterligare ett antal anordnare.

Hur ska människor klara av försörjningen under studietiden mitt i livet?

Ja, det är den springande punkten för många. Vi har ganska bra system för personer som blir av med jobbet, a-kassan är grunden men sen har vi också de partsgemensamma omställningssystemen. Den stora frågan är vem som ska betala om man ska ha ”on the job training”. Vi tror att a-kassan skulle kunna ha en större roll i ett sådant system. Man behöver titta mer på försörjningen för personer mitt i livet, med de ekonomiska åtaganden man ofta har, kan man inte bara gå jag ner på halvtid för att plugga, det har man ofta inte råd med. Här har vi mycket att göra. Staten har en roll, arbetsgivaren har en roll, men också individen har en roll.

Finns det ett attitydproblem också, människor tänker sig inte att behöva omskola sig eller ändra kunskapsinriktning mitt i livet?

– De som kanske har det allra största behovet, har ofta minst studieerfarenhet. Ofta är de inte heller motiverade till att ställa om. Tryggheten upplevs som att hålla kvar i det befintliga. De fackliga organisationerna har ett ansvar att påminna sina medlemmar om behovet av kompetensutveckling och att det nuvarande jobbet kanske inte ens kommer att finnas kvar.

När jag är ute och besöker olika arbetsgivare pågår ju det här arbetet redan, framförallt hos många av de större företagen. De ser det som en strategisk satsning att se till att man har anställda som ligger på topp och har spjutspetskompetens. Det är ju där vi ska vara konkurrensmässigt.

Vilken roll spelar högskolan för vuxna människors kompetensutveckling?

– Högskolan viktigaste roll är att ge grundläggande högskoleutbildning samt att bedriva doktorandutbildning och forskning, att stå för spetskunskap helt enkelt. Högskolan har ett perspektiv på 10 år och framåt. De yrkesutbildningsbehov vi nu ser har ett kortare tidsperspektiv, de behöver ske snabbare och ofta vara kortare. Högskolan kan inte vidga sitt uppdrag, utan att tillföras mer resurser. Då är risken att man splittrar sina resurser och inte klarar av sitt huvuduppdrag. Med mer resurser kan högskolan erbjuda fler enstaka kurser och också mer utbildning på distans.

Om vi går 20 år tillbaka i tiden har anslagen till högskolan sjunkit över tid. Vi har alldeles för lite lärarledd undervisning inom många områden, inte minst inom humaniora. Lärarledd undervisning är viktigt inte minst för att ge samma förutsättning för alla. Kommer du från ett hem utan starka studietraditioner, är du mer beroende av bra lärarstöd än om du kommer från ett hem med egna studietraditioner, där du kan få stöd på hemmaplan.

Vi har ett stort antal bristyrkesområden idag. Vilket ansvar har arbetsmarknadens parter, vilka ju i huvudsak ansvarar för villkorsbildningen inom arbetsmarknaden, för dagens situation?

– Vi kommer att ha ont om människor som vill jobba i många yrken, inte minst i offentliga kontaktyrken. De har dels haft en dålig löneutveckling, dels stora ohälsoproblem på grund av dåliga arbetsförhållanden. Om man ska skaffa sig en högskoleutbildning som är 3, 4, 5 eller 6 år och sedan har en löneutveckling som är på 30 procent under hela yrkeslivet, och dessutom har ett så stressigt jobb att du inte kan utföra arbetet med hög kvalitet, då är det risk att man väljer andra områden. Det är också vad Sveriges kommuner och landsting säger kommer att vara deras största problem framgent; att attrahera rätt personer. Vi behöver fundera mycket mer på hur vi organiserar arbetet, inte minst inom kommuner och landsting. Ett exempel är att i privata näringslivet förekommer det knappast inte att en chef har 60 direktrapporterande underställda, men så kan det vara i en kommun. Möjligheten att utöva ett aktivt och positivt ledarskap om man har 60 direktrapportande underställda är väldigt liten. Om yrket ska bli attraktivt måste man förstås ha en hyfsad lönekarriär, men man måste också fundera på hur man ska organisera arbetet så att det blir en rimlig arbetsbörda och en bra arbetssituation och en bra arbetsmiljö.

Industriavtalet från 1997 och märket har haft stor betydelse för svensk konkurrenskraft och för en bra reallöneutveckling för alla grupper inom arbetsmarknaden. Har det haft en bieffekt som fått den offentliga sidan att halka efter lönemässigt?

– Vi ska inte glömma bort vilken nytta vi haft av industriavtalet, det har ju alla människor haft nytta av, även de offentliganställda har fått bättre löneökningar realt genom industriavtalet. Avtalets och dess märke har varit oerhört viktigt för svensk ekonomi, men skillnaderna mellan privat och offentlig sektor har ökat. Det finns en medvetenhet hos arbetsmarknadens parter om detta och det finns funderingar på hur detta ska kunna hanteras.

SACO har länge hävdat att ett stort problem är att den så kallade utbildningspremien är för låg i Sverige. Vilka problem skapar detta och vad vill ni göra åt det?

– Vi tycker att om man från samhällets sida kostar på människor en lång, gedigen akademisk utbildning så bör man låta dem ta ansvar i förhållande till det och i högre utsträckning använda sin kunskap. Vi tror till exempel att det kan vara bra med assisterande personer som avlastar administrativt, så att exempelvis läkare, lärare och andra grupper får utöva sin profession på ett mer effektivt sätt. Och att dra ned på kontrollfunktionen och lita på att en läkare, lärare eller socialsekreterare klarar sin yrkesroll. Det skulle nog märkas ändå vilka som eventuellt inte håller måttet. Vi tror att det finns lite av en kontrollhysteri, som vi borde dra ned på. Det finns säkert inom alla sektorer, men jag hör mest inom den offentliga sektorn.

Är gränsdragningen mellan den politiska styrningen respektive den professionella ett problem? Lägger sig politiken i för mycket i hur professionen ska sköta sina uppgifter?

Det är svårare med gränsdragningen mellan den politiska styrningen och den professionella inom offentlig sektor, än i privat sektor, och allra mest inom kommunerna. På den statliga sidan är relationen mellan politiken och myndighetschefen tydligt lagstyrd. Det skulle inte vara så dumt om man hade en liknande ordning på den kommunala sidan, där är det inte lika tydligt vem som ska göra vad.

Vi ser ett ökande behov av att locka kvalificerade människor till offentlig sektor för att klara de ökande kraven som följer av en åldrande befolkning. Hur ska vi öka attraktionskraften till viktiga jobb inom den offentliga sektorn?

– I grunden tror jag att många yrken inom den offentligas sektorn är attraktiva i sig, men man behöver titta på möjligheten till löneutveckling, det kan inte vara så att en tredjedel av SACO:s medlemmars utbildning inte lönar sig i ett livsperspektiv, jämför med om du börjat jobba direkt efter gymnasiet istället. Man måste också titta på arbetsorganisationen; vad finns för utvecklingsmöjligheter, hur kan får jag ha en rimlig arbetsbörda och hur kan jag som proffs känna att jag får använda min kunskap på ett sätt som står i relation till den utbildning jag har. Vi är övertygande om att den ekonomiska sidan spelar roll, över tid måste man känna att man får en rimlig belöning för den utbildning man skaffat sig och det arbete man utför. OECD har tittat på utbildningspremien och där ligger Sverige sämst av OECD-länderna. Det lönar sig sämst i Sverige att skaffa sig en akademisk utbildning. Vi har för platta lönekurvor.

Vem har ansvaret för att förbättra utbildningspremien?

– De yrken som har det sämsta utfallet, det är kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, och där behöver vi fundera över en skattereform, så att det blir möjligt att ge de högutbildade personerna en bättre löneutveckling. En nyckel för fortsatt framgång för Sverige är forskning, såväl inom högskolor som inom näringsliv och kanske också ett tätare samarbete mellan dessa. Spjutspetskompetens blir än mer avgörande i framtiden. Det är helt grundläggande att vi har bra utbildningssystem och bra forskning. Infrastruktur och boende är också avgörande frågor, för att arbetslivet ska kunna utvecklas på bästa sätt. Det är saker som jag känner släpar efter just nu. Det är positivt att man bildat ett infrastrukturdepartement, som ska titta på de här frågorna.

Hur stort är problemet med bristfällig matchning inom arbetslivet i dag, att få efterfrågan och utbud att mötas?

– Vi behöver ha en bättre möjlighet till matchning i Sverige. Där har Arbetsförmedlingen inte räckt till, de flesta personer får jobb på helt andra sätt. Vi kan konstatera att våra invandrade akademiker får ett jobb i mycket högre utsträckning än andra invandare, men därifrån till att de får ett jobb i rimlig relation till vilken utbildning de har, är steget mycket långt. När vi ska söka kompetens, har vi ju en sjö att ösa ur, bara vi kan hitta vägar. Vägledning i olika skeden av livet är också viktigt. Matchning kokar ytterst ned till kompetensfrågor, rådgivning och yrkesvägledning. Vi skulle behöva ha många fler som läser till ingenjörer eller naturvetare. Samtidigt har en del av dem som kommer in på dessa utbildningar, för dåliga kunskaper i till exempel matte. Det är en lång kedja av åtgärder som behöver till.

SACO kopplar ihop en bättre hälsa med tillväxt. Kan du utveckla kopplingen lite mer?

– Om man ska göra ett bra jobb, om man ska våga ta steg, då kan man inte ha en arbetsmiljö som gör att du blir sjuk. Om vi fick en bättre arbetsmiljö och en bättre organisation på arbetet, skulle vi också få ut mer av alla människor. Ligger du i närheten av att bli sjukskriven, tror inte jag att du gör ett bra jobb. Det visar sig också att arbetsplatser med låg grad av sjukskrivning, där fungerar jobbet bättre och folk vågar och vill ta steg vidare och kreativiteten blir större. Jag tror att hälsa och tillväxt hänger ihop helt enkelt.

Hur ser du på den successiva urholkningen av de allmänna trygghetssystemen som skett och att arbetsmarknadens parter fått ta över delar av dessa?

– A-kassan idag är mer en grundförsäkring än en inkomstbortfallsersättning. Av SACO:s medlemmar är det 5 – 10 procent som får 80 procent av sin lön i ersättning från a-kassan. Det är också en stor asymmetri mellan inbetalningarna till de statliga trygghetssystemen, där du betalar in för hela lönen, samtidigt som det finns ett tak för ersättningarna. Försäkringsmässigheten är väldigt skev. För många av våra grupper och det är ett stort problem. Medlemmarna få i praktiken betala flera gånger för samma sak, först till det allmänna, sedan till facket för att få en inkomstförsäkring som täcker delar av det den allmänna ersättningen skulle göra, men inte gör.

Avslutningsvis, om du fick bli arbetsmarknadsminister för en dag, vad skulle du göra då?

Ibland tycker jag att man ger en bild av att politiken har en större makt än vad den faktiskt har. En arbetsmarknadsminister kan göra många saker, men det finns också saker som en arbetsmarknadsminister inte kan göra och inte ska göra. Vi behöver fundera på hur vi kan ha ett system i Sverige som premierar att folk skaffar sig utbildning, som premierar att vi är produktiva och att vi faktiskt ligger högt upp i värdekedjan och att vi producerar de mest effektiva varorna och tjänsterna. Det tror jag att man som arbetsmarknadsminister behöver fundera på. Vad kan jag bidra med och hur kan jag få med alla andra också?

Ska jag tolka det som att du tycker att arbetsmarknadens parter ska få ta ett större ansvar och politiken ett steg tillbaka?

– Så kan du absolut tolka det.


Saco och SACO-förbunden är en maktfaktor i svenskt arbetsliv. Med ett växande antal medlemmar, många på viktiga arbeten för näringsliv och samhälle, finns det skäl att tro att SACO:s betydelse för villkoren inom svensk arbetsmarknad kommer att vara fortsatt stark. Som organisation för akademiker finns kompetens- och yrkesfrågor högt på SACO:s agenda. I en snabbt föränderlig arbetsmarknad, med allt tuffare krav, är det en strategisk position.

Använd dig av taggarna nedan för att filtrera på liknande inlägg.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.