Januariöverenskommelsen punkt 18 - en australiensisk karbonkopia?

Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna slog ned som en bomb i arbetsmarknadskretsar. Särskilt ett par rader i punkt 18 har fått journalister, forskare, politiker och andra förståsigpåare att ge sig in i en debatt för eller emot privatisering av Arbetsförmedlingen, trots att det inte finns mycket fakta på bordet om hur det ska gå till. Vad som sker nu kan mer liknas vid kremlologi än en debatt baserad på fakta.

Vad som är klart är att Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden. Klart är även att ett nytt valfrihetssystem ska utvecklas där fristående aktörer tar över matchning och rustning av arbetssökande – en privatisering av Arbetsförmedlingens utförarroll. Privatiseringen kommer att bygga på ett system med resultatbaserad ersättning, begränsat antal fristående aktörer, ratingsystem och någon form av certifiering. Arbetsmarknadsutbildning skall finnas kvar i den mån de är effektiva.

Detta är allt vi idag känner till kring den privatisering som skall ske. Att det kommer att ske är tydligt då både arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (Aktuellt 30/1) och centerpartiets Martin Ådahl (SR Ekot 25/1) varit noga med att poängtera att det är punkt 18 i januariöverenskommelsen som gäller.

Karbonkopia av Australien?

Nog liknar vissa delar av januariöverenskommelsens punkt 18 en privatisering av Arbetsförmedlingen enligt australiensisk modell och även Ylva Johansson har nämnt Australien i intervjuer (SR Lördagsintervjun 26 januari).

Innebär detta att Sverige kommer att kopiera den australiensiska modellen rakt av? Nej, självfallet inte. Det är därför synd för sakfrågan att tunga opinionsbildare har så bråttom att ta ställning antingen för eller också mot. Det är självklart att man kan lära av andra men lika självklart är att alla olika idéer måste sättas in i det sammanhang och den helhet de ska verka inom.

Hur ser då det australiensiska systemet ut? Många har åsikter om Australiens arbetsförmedlingssystem, men få vet om hur systemet verkligen ser ut. ARBETSMARKNAD.se genomförde i april 2018 en studieresa till landet ”down under” och har svaren.

Att konkurrensutsätta sig själv?

Australien var ett av de första länderna inom OECD som konkurrensutsatte arbetsförmedlingsverksamheten när de gjorde så år 1998. En viktig detalj i konkurrensutsättningen var att det var departementet som ansvarade för utkontrakteringen och uppföljningen av arbetsförmedlingstjänsterna i Australien. Detta går att jämföra med de försök som tidigare gjorts i Sverige där Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att konkurrensutsätta sig själv, med i vissa fall rent katastrofala resultat.

Många iterationer fram till dagens avtal

Det australiensiska systemet har genomgått flera iterationer sedan starten 1998 och avtalen har kontinuerligt förändrats och förbättrats för att hela tiden kunna leverera bättre resultat.

Jobactive är den stora matchningstjänsten för majoriteten av de arbetssökande. Jobactive upphandlas med en kombination av kundval och marknadsandel som fördelningsnyckel.

Årligen får ca 740 000 arbetssökande ta del av tjänsten. Den finns i 51 regioner och tjänsten levereras av 44 leverantörer utspridda på ca 1 700 verksamhetsställen.

I varje region konkurrerar 4-6 leverantörer mot varandra enligt upphandlad marknadsandel. En marknadsandel som var 18:e månad omfördelas beroende på hur väl leverantören presterat enligt en så kallad Star Rating-modell.

Utvärderingar leder till utveckling och iteration av tjänsterna

Jobactive har varit igång sedan juli 2015 och enligt utvärderingar anses tjänsten passa väl för en majoritet av de arbetssökande, men mellan 20 och 25% av tjänstens deltagare har andra behov som tjänsten inte är anpassad för. Som en konsekvens av detta har Department for Jobs and Small Business startat ytterligare ett antal tjänster, som exempelvis Transition to work, Youth Jobs PaTH och ParentsNext, för att täcka behoven för dessa målgrupper. Tanken är att kunskaperna från dessa tjänster ska påverka utformningen av den kommande uppföljaren till Jobactive.

Sedan ett par år tillbaka arbetar Department of Jobs and Small Business med det avtal som ska ersätta Jobactive år 2020. Framförhållningen är tydligt lång, och detta är en stor skillnad mot hur Arbetsförmedlingen i Sverige upphandlar sina arbetsförmedlingstjänster. I Sverige är framförhållningen avsevärt kortare, vilket skapar problem med avtalsglapp i utbildningar och tjänster.

Arbetsgrupper och referensgrupper är tillsatta för arbetet med vad som idag endast kallas ”2020”. I referensgrupperna ingår såväl intressenter från det offentliga som från leverantörsföretagen. Bland annat sitter leverantörsföreningen NESA (National Employment Services Association) med i referensgrupper. Det är tydligt att leverantörsföretagen redan nu är engagerade i frågan om hur det nya avtalet ska se ut. Någon motsvarighet till NESA finns inte i Sverige, vilket sannolikt påverkar dialogen med Arbetsförmedlingen negativt. Det närmaste som finns i svensk kontext är arbetsgivarorganisationen Almegas två branschorganisationer Kompetensföretagen och Utbildningsföretagen.

Profilering av deltagare

Det profileringsverktyg som används i Australien har namnet Job Seeker Classification Instrument (JSCI). Verktyget används för att klassificera de arbetssökande och bedöma vilken nivå på stöd dessa behöver för att kunna nå målet om att få ett arbete. Det är detta verktyg som används för att avgöra vilken Stream (eller spår) inom Jobactive en deltagare ska anvisas till, men också om en deltagare har så pass många hinder att en anvisning till arbetsinriktad rehabilitering är ett bättre alternativ än tjänster inom Jobactive.

De leverantörsföretag vi träffade under våra studiebesök var överens om att profileringsverktyget i allt väsentligt gör rätt bedömningar kring vilket spår en arbetssökande ska tillhöra. I de fall leverantören gör en annan bedömning är det möjligt att åstadkomma en omklassificering av deltagaren. Detta kräver dock att leverantören kan uppvisa någon form av bevis på att situationen för den arbetssökande är en annan en den som legat till grund för bedömningen.

Klassificeringen av deltagare ligger till grund för vilken typ av insatser samt vilken nivå av stöd en arbetssökande har rätt till. Klassificeringen avgör också vilken resultatersättning som betalas ut till leverantören, och påverkar prestationsberäkningarna. En deltagare som bedöms ha stora hinder ger en högre resultatersättning och en större positiv påverkan i prestationsberäkningarna, än en deltagare som bedömts ha färre hinder, om denne får ett jobb.

Utvärdering av leverantörer – Star rating

Leverantörerna utvärderas enligt ett ramverk med tre separata KPI:er:

  1. Effektivitet i utförandet
  2. Effekt/Resultat
  3. Kvalitetssäkring

Kvalitetssäkringen sker genom flera mekanismer. Leverantörerna måste vara ackrediterade av Department for Jobs and Small Business. Departementet utför regelbundet granskning av leverantörernas verksamhet, och kan återkräva utbetalda medel om brister i utförandet konstaterats. Brister kan också leda till konsekvenser i den Star Rating som ligger till grund för leverantörernas marknadsandelar och de arbetssökandes val.

KPI 1 – effektivitet i utförandet, och KPI 2 – Effekt/Resultat mäts kontinuerligt, och det är dessa två KPI:er som ligger till grund för den Star Rating som tas fram för varje leverantör. Star Rating är ett mått på prestation som sträcker sig från en stjärna (sämst) till fem stjärnor (bäst). Måttet har två syften; dels att styra marknaden genom att tilldela flest deltagare till de leverantörer som presterar bäst, dels att förse de arbetssökande med relevant objektiv information när de ska välja leverantör.

De leverantörsföretag vi träffat är överens om att Star Rating-värdena som presenteras av departementet ger en rättvisande bild av prestationen. Det är tydligt i diskussioner med leverantörerna att Star Rating är en integrerad del i verksamheten. Det finns en tydlig medvetenhet om att Star Rating påverkar marknadsandelarna och att det därför är av största vikt att prestera bra.

Resultatbaserad ersättning

Ersättningen till leverantörerna i Jobactive är uppdelad i två huvudsakliga delar; en administrationsersättning (Administration Fee) som betalas ut när en arbetssökande anvisas till en leverantör, och en resultatersättning (Outcome Payment) som betalas ut vid ett lyckat utfall.

Den administrativa ersättningen sträcker sig mellan $250 (1 600 SEK) och $350 (2 300 SEK) beroende på deltagarens förutsättningar.

Resultatersättningen är avhängig vilken Stream en arbetssökande tillhör och hur länge den arbetssökande varit arbetslös. Vidare är resultatersättningen uppdelad, och betalas ut i olika portioner efter att en arbetssökande lyckats behålla ett arbete en viss tid (efter 4, 12 och 24 veckor i arbete). I det nya avtal som nu utarbetas som en efterföljare till Jobactive diskuteras att flytta uppföljningshorisonten ännu längre genom att betala ut delar av resultatersättningen först när deltagaren varit 52 veckor i arbete.

Ersättningsnivåerna skiljer sig åt mellan fullt resultat (Full Outcome) och delvist resultat (Partial Outcome). Regelverket för när full ersättning respektive delvis ersättning betalas ut är komplicerat, men kan sammanfattas med att full ersättning betalas ut i de fall en arbetssökande har arbete som gör att denne inte längre är beroende av ersättning från staten.

Ersättningsnivåerna mycket diversifierade och avsevärt högre än ersättningarna i de tjänster som upphandlas av Arbetsförmedlingen i Sverige. Ersättningssystemet är, liksom systemet för Star Rating, konstruerat för att ge tonvikt på insatser för de personer som står längst från arbetsmarknaden. För en deltagare i Stream C som varit arbetslös i över 60 månader och behåller ett jobb i 24 veckor betalas ut $11 000, motsvarande 72 000 SEK.

Skynda långsamt?

Alla väntar på att januariöverenskommelsens punkt 18 ska förtydligas. Många pekar samtidigt på att det behövs grundliga utredningar för att detta ska kunna gå att genomföra. Framförallt varnar professor Lars Calmfors för att inte ha för bråttom med reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det skulle vara sant, om det inte vore för att 25 års uraktlåtenhet har gjort läget akut. Man kan inte skynda så långsamt att man inte rör sig alls.

Som vi visar ovan finns redan svaren på hur ett system likt det som finns i Australien kan tas fram. Självklart ska ett sådant system ta avstamp i svenska förutsättningar, men det finns ingen anledning att begrava detta i långa utredningar eller att hävda att reformeringen bör göras långsamt. De övergripande kunskaperna finns redan och går att implementera.

Om någon undrar kring detaljer om hur detta kan göras är de varmt välkomna att kontakta ARBETSMARKNAD.se och konsultföretaget ELMSQUARED AB.

 

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.