Svårare för kommunerna när AF försvinner - Intervju med Katarina Hansson, kommunalråd i Kumla

Kumla är en kommun med 21 700 invånare mitt i Närke. Historiskt känd som skostaden där det bor ”mer skomakare än folk”. Idag präglas näringslivet främst av små och medelstora företag, och större aktörer som Orkla och Kriminalvården.

Katarina Hansson är, förutom socialdemokrat, kommunalråd sedan 17 år och ordförande i kommunstyrelsen. Från sitt tjänsterum i stadshuset vid Kumla torg har hon uppdraget att övergripande och strategiskt ansvara för hela kommunens verksamhet. I detta ingår målet att som kommun år 2025 ha 25 000 invånare.

Hur skulle du vilja beskriva dagsformen för Kumla, sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv?

Dagsformen är bra. Vi har en väl fungerande verksamhet i kommunal regi för kommunens arbetslösa och en stabil företagskultur med 1 700 företag som tillsammans ger ett brett näringsliv. Många av Kumlas invånare pendlar förstås in till Örebro, som ligger två mil bort, och jobbar där om dagarna – men jag tycker man ser när man går i centrum, att staden lever med affärer, restauranger, serviceinrättningar och allmännyttiga verksamheter som till exempel bankkontor.

Tar man en promenad ut till våra ytterområden hittar man flera lite större företag, framför allt inom tillverkningsindustrin. Man hittar till och med en del skofabrikörer än idag; bland annat tillverkar man skyddsskor från Arbesko och framgångsrika märken som Kavat.

Allt detta är en förutsättning för en bra dagsform sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv.

Hur jobbar kommunen aktivt med arbetsmarknadsfrågor?

Vi har en enhet som heter AMI (Arbetsmarknad- och integrationsenheten) som jobbar aktivt i kommunen med dessa frågor. De samarbetar med en mängd myndigheter, organisationer och privata aktörer så som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket, Kumlas egna förvaltningar, Stiftelsen Activa (som jobbar med människor med funktionsvariationer) och vårt samordningsförbund här i Sydnärke: Finsam.

Enheten AMI består av en handfull personer med en chef och handlägger ett hundratal personer i skrivande stund. Vi har dock kapacitet för flera, men anvisningarna från Arbetsförmedlingen har ju dramatiskt minskat. Detta är tråkigt då behovet inte har minskat, utan snarare ökat.

Rent operativt – hur jobbar AMI med den aktuella målgruppen av arbetslösa?

De arbetslösa i kommunen utför i stort sett sysslor åt kommunen, men fokus ligger alltid på att individen ska få en grund att söka sig vidare på arbetsmarknaden. Men fram tills att denna grund skapas har vi bland annat ett tvätteri, en verkstad, ett växthus och kaféverksamhet (självklart beläget i en gammal skofabrik), allt för att individerna ska få en omstart på arbetsmarknaden.

Bland annat har vi en liten nisch som innebär, att köper man en tomt här i Kumla, så snickrar gänget på 12:an (som verkstaden heter) ihop en friggebod som kommunen bjuder den nyinflyttade på.

Men det viktigaste är att verksamheten ska vara förberedande för ett framtida arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Fungerar utslussningen till den ordinarie arbetsmarknaden bra?

Vi har ju sett att vissa personer blir kvar på AMI, då de faktiskt med tiden blir nyckelpersoner för att leverera det uppdrag som verksamheten har att tillhandahålla. Men just nu håller vi på att ta fram ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program där vi mer tydligt definierar de olika steg som både arbetslösa och personal på AMI ska jobba efter. En notis att slänga in är väl att detta inte är politiskt antaget ännu, men utslussningen ska bli tydligare i verksamheten. Det är i alla fall det viktigaste i mitt perspektiv som ”sosse”, att precis alla människor har rätten till ett gott arbetsliv. Vissa behöver helt enkelt lite mer tid att skapa sina egna förutsättningar och sin försörjning. Jag känner här rent spontant att många skulle bli betydligt mer hjälpta med en anställning med lönebidrag, istället för att fastna i diverse åtgärder och system. Samhället har blivit mer låst för dem som står utanför, och du kan knappt längre skaffa ett mobiltelefonabonnemang utan fast inkomst. Men hur ska man då få jobb?

Arbetsmarknaden har blivit extremt mycket tuffare för de som står lite utanför, det ser vi tydligt i kommunen – och framför allt ser jag det personligen. Jag jobbade själv aktivt med dessa frågor under stor del av 90-talet, och kan krasst konstatera att vi idag har helt andra utmaningar och faktiska problem på arbetsmarknaden än tidigare. Inte minst har många enkla jobb helt försvunnit och det ställs betydligt högre krav på individen, krav som jag ibland personligen tycker är orimliga. Men detta är en större fråga och egentligen inget Kumla kommun och AMI ska driva. Frågan om vilket arbetsliv vi ska ha måste diskuteras bredare på riksplanet.

Hur väl fungerar samverkan med Arbetsförmedlingen i er kommun idag?

Jag var faktiskt i kontakt med chefen på AMI tidigare idag och ställde exakt den frågan, då jag tror hon kan ha sin bild av det och jag en annan. Men här är vi faktiskt rörande överens om att vi rent historiskt haft ett bra samarbete med Arbetsförmedlingen. Därför blev vi naturligtvis ledsna när vi hörde att verksamheten skulle avvecklas, och idag finns inte Arbetsförmedlingen längre i kommunen. Men utifrån de förutsättningarna tycker jag ändå det funkar hyfsat bra. Vi har en kontaktperson och ser framåt, men visst märks det att vi inte längre erbjuds samma resurser inom Arbetsförmedlingens organisation i form av utbildningar och riktade insatser. Men vi får se hur det blir nu på det nya året, efter vad vår arbetsmarknadsminister sa strax innan jul.

Ja, skylten ska ju upp igen…

Ja, det är ju sagt så, men jag måste nog göra ett undantag från min vanligtvis optimistiska syn. Jag tror inte skylten kommer komma upp i alla kommuner igen, utan man kommer mer att jobba som Polisen gjort här i Kumla, och då ingå i ett servicekontor som är bemannat vissa tider i veckan. En ny Arbetsförmedling lik den gamla lär inte öppna i Kumla.

Det största problemet är knutet till det jag nämnde tidigare: Färre arbetslösa anvisas till vår kommunala verksamhet AMI, vilket i sin tur gör att försörjningsstödet i kommunen tenderar att öka. Detta måste det bli ändring på, för om utslussningen från AMI är en utmaning, så är utslussningen från ett försörjningsstöd oändligt mycket svårare.

Jag blir uppriktigt sagt förbannad på att samhället inte ger arbetslösa möjligheten att via Arbetsförmedlingen får chansen på arbetsmarknaden, utan hänvisas till försörjningsstöd! Sedan vill jag naturligtvis vara tydlig med att människor i alla lägen måste ha rätt till en försörjning. Det är snarare en frustration över att vi går baklänges i frågan.

Är detta den största utmaningen för Kumla kommun sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv?

Ja, absolut. Det och att kunna erbjuda schysta möjligheter för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden, så att de kommer tillbaka. Personer inom AMI har idag en mycket längre väg tillbaka än för bara fem år sedan. Det är språksvårigheter, till och med analfabetism och fysiska och psykiska nedsättningar. Resan tillbaka kan därför bli lång och vi som kommun måste vara beredda på detta och stötta på ett adekvat och mänskligt sätt.

I ett mer långsiktigt perspektiv: Hur kommer Arbetsförmedlingens exit att påverka kommunen?

Som den obotliga optimist som jag är, så tror jag trots allt, att ur något ont kommer något gott. Det är min grundinställning, men jag ser naturligtvis många gupp på vägen framför mig när det gäller dessa frågor. Så ser det ut.

Men med detta sagt hoppas jag Arbetsförmedlingen kommer tillbaka till Kumla. Helst i en mer aktivt form med framför allt anställd personal som vi kan ha som medspelare för att stötta arbetslösa i vår kommun. Om Arbetsförmedlingen väljer att inte återvända, måste kommunen få pengar av staten att utföra detta arbete själva. Det har jag framfört väldigt tydligt till Arbetsmarknadsdepartementet. Vi stänger inte dörren för privata aktörer i vår kommun, men finns ingen lämplig aktör så måste kommunen kunna vara utförare.  Det kan vi inte i dagsläget, med nuvarande kommunlag.

Vi har de personella resurserna i form av kompetens och lokalkännedom för uppdraget, men vi kan inte jobba ”gratis” och få mer och mer lagt i knät från nationell nivå och samtidigt inte få några pengar.

Arbetsförmedlingens väg framåt är minst sagt turbulent. Vad hoppas du kommer ut av den riksdebatt som sker på området?

På riksplanet är det en bekymmersam situation, och jag ska inte sticka under stol med att åtminstone jag skyller mycket på den M- och KD-budget, som innebar att mattan drogs undan för Arbetsförmedlingen. Sedan är det ett problematiskt politiskt läge, men jag tror ändå att det viktigaste är att inte hasta fram eventuella beslut utan gå långsamt fram. Det handlar ju trots allt i första hand om arbetslösa som förtjänar kloka beslut från oss politiker. Jag tror vi hoppar i galen tunna om det blir ett självändamål att bara förändra en myndighet för sakens skull.

För de enskilda kommunerna är det naturligtvis bekymmersamt att försörjningsstöden nu har ökat betydligt, mycket  beroende på att Arbetsförmedlingen lämnat walk over. Dock måste jag säga att vi känner oss väl rustade i Kumla.  Självklart kommer vi att få omprioritera vissa saker, men många andra kommuner av vår storlek har en betydligt längre och tuffare resa.

Kan förändringen som nu sker innebära något positivt för kommunen?

Ja. Jag tycker det är bra att frågan om Arbetsförmedlingen åtminstone aktualiserats och diskuterats – sedan är det själva genomförandet som inte skötts så smidigt som det borde. Vi i kommunledningen har också börjat prata mer om arbetsmarknadsfrågor och har varit duktiga på att bryta ner de linjära vattentäta skott som ibland finns mellan olika enheter och försörjningsenheten. Vi är en ganska liten kommun och då ska vi prata med varandra, så att vi kan ge arbetslösa bäst förutsättningar. Det tycker jag vi lyckats bra med, och det stärker vi än mer, nu då Arbetsförmedlingen lämnat orten.

Dessutom tror jag som sagt att Arbetsförmedlingen kommer tillbaka i någon form som en del av vårt servicekontor, och jag hoppas vi också får ökade finansiella resurser av staten så att vi faktiskt själva kan jobba bättre med dessa frågor. Jag känner att vi har både viljan och kompetensen, och som jag sa tidigare i intervjun är jag övertygad om, att ur något ont kommer till slut något gott.

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.