Upphandling och valfrihetssystem i fokus

Foto: Patrik Svedberg

Arbetsförmedlingsreformen sätter fokus på hur valfrihetssystem och upphandling kan användas för att anlita privata leverantörer att utföra tjänsterna. Både LOU och LOV reglerar hur myndigheter kan köpa in varor och tjänster. De senaste veckorna har politiken debatterat huruvida LOV eller LOU är mest ändamålsenligt. Då är det viktigt att känna till vad som egentligen skiljer ett valfrihetssystem enligt lagen om valfrihetssystem (LOV) och en upphandling enlig lagen om offentlig upphandling (LOU) åt.

Arbetsförmedlingen ska reformeras och en av huvudfrågorna är hur tjänsterna ska utföras. Reformen av Arbetsförmedlingen innebär att staten behåller sitt nuvarande uppdrag inom arbetsmarknadspolitiken men fristående aktörer kommer att utföra de rustande och matchande insatserna.

Reformen av arbetsförmedlingen har satt fokus på hur valfrihetssystem och upphandling kan användas för att anlita privata leverantörer att utföra tjänsterna. Både LOU och LOV reglerar hur myndigheter kan köpa in varor och tjänster.

Att köpa tjänster

Myndigheter, kommuner och regioner kan i princip utföra de tjänster som de ansvarar för i egen regi eller köpa tjänster genom att avtala med en leverantör som utför tjänsten. När myndigheten väljer det senare, det vill säga att köpa in tjänsterna från en leverantör, måste som huvudregel upphandlings- eller valfrihetslagstiftningen följas.

Om tjänsterna ska utföras i enlighet med LOU eller LOV eller en kombination av dessa är en strategisk fråga som i vanliga fall myndigheten själv fattar beslut om. Under de senaste veckorna är det dock politiken som debatterat huruvida LOV eller LOU är mest ändamålsenligt. Det är då bra att känna till viktiga skillnader och likheter om tjänsterna utförs enligt LOV eller LOU. Är man leverantör är det också viktigt att känna till skillnader och likheter eftersom det påverkar hur inköpet görs och också vad leverantören kan förvänta sig under avtalstiden.

Viktiga skillnader

Här finns det likheter

De grundläggande principerna för offentlig upphandling gäller

De grundläggande principerna för offentlig upphandling gäller som huvudregel även om det finns undantag (exempelvis för välfärdstjänster som upphandlas i enlighet med LOU och som understiger cirka 7,1 miljoner kronor och saknar ett gränsöverskridande intresse).

De grundläggande principerna är likabehandling, proportionalitet, öppenhet, icke-diskriminering och ömsesidigt erkännande.

Krav på tjänsten

Krav på tjänsten ställs i både LOU upphandlingar och valfrihetssystem. Det är myndigheten som anger kraven utefter sina behov, gällande lagstiftning och de mål som ska uppnås. Det är behoven som ska styra kraven och här har myndigheterna en stor frihet och stora möjligheter att utforma kraven på de sätt som de önskar så länge som de grundläggande principerna respekteras.

Krav kan ställas på hur tjänsten ska utföras, på leverantörens personal eller hur lokaler ska vara utformade.

Anpassa ersättningen och styr mot målen

Ersättningen bör vara anpassad efter de krav som ställs. Ersättning är också ett viktigt styrmedel mot de mål man har med verksamheten. Vilken ersättningsmodell som används får en stor påverkan för hur tjänsten kommer att utföras både när det gäller kvalitet och kvantitet. Ersättningen ska beskrivas i förfrågningsunderlaget och upphandlingsdokumenten och vara reglerad i avtalet.

Man kan enkelt uttryckt skilja på fast, rörlig och målrelaterad ersättning (även andra typer av ersättningsformer förekommer). De olika formerna styr mot olika mål. För att styra mot såväl kvalitet, kostnadseffektivitet, servicemål och kostnadskontroll är det nödvändigt att använda sig av en kombination av de tre ersättningsformerna. Det är också viktigt att komma ihåg att ersättningsformerna inte är ett isolerat styrmedel.

I arbetsförmedlingsreformen talas det mycket om att ersättningen skall vara resultatbaserad. En starkt resultatbaserad ersättningsmodell innebär en större risk för leverantören. I en sådan modell väljer man ofta större friheter för leverantören att uppnå målen med tjänsten till skillnad från tjänster där man mer betalar för att leverantören ska ha viss typ av anställd personal eller göra saker enligt beställarens instruktion.

Valfrihet

I ett valfrihetssystem är det individen som väljer utförare och det är egentligen en förutsättning för hela systemet. Ett icke-valsalternativ ska erbjudas dem som inte vill välja. Vanligt är att använda sig av närhetsprincipen (den leverantör som är närmast bostadsadressen), men även turordningslista används också i praktiken även om det kan ifrågasättas från upphandlingsrättsligt perspektiv. Konkurrensverket har precis släppt ett ställningstagande som behandlar frågan om valfrihet och icke-valsalternativet.

I en upphandling enligt LOU kan valfrihet uppnås genom att individens val väljs som fördelningsnyckel i ett ramavtal. Med andra ord är valfrihet inget som är förbehållet LOV.

Avtalsuppföljning

Många diskussioner kring LOV handlar om att det blir stora transaktionskostnader då myndigheten behöver bedriva avtalsuppföljning. Detta är dock ingen skillnad mellan LOV och LOU.

Avtal inom ett valfrihetssystem och upphandlade avtal behöver följas upp om det ska fungera och om man vill säkerställa att den tjänst som levereras motsvarar de krav som ställts.

De kostnader som avtalsuppföljning innebär kan löna sig i längden då en väl genomtänkt och genomförd avtalsuppföljning främjar en god avtalsrelation, seriösa leverantörer och framförallt driver mot bättre resultat!

Nina Radojkovic
Upphandlingsjurist
@RadojkovicNina

Nyhetsbrev från Arbetsmarknad.se

Anmäl dig till nyhetsbrev från Arbetsmarknad nedan. Nyhetsbrevet utkommer ca en gång i månaden och innehåller matnyttig information du inte bör missa.